Vad fort det gick att vänja sig vid nya sätt att dela information och inte minst ta del av saker utan att vara på plats! Även om jag verkligen hade önskat mig till Landskrona och Hemslöjden i Skåne i lördags, är jag glad över att det där hölls digissage på Karin Ferners öppning av utställning Prål, prakt och smycken – och att det därför gör att vi kan vara med på distans. Kolla in!
Jag har fått glädjen att kommunicera med Karin via mejl under våren, då hon arbetat med att sammanställa utställningen. Det är en fröjd som alltid att ta del av hennes tankar om sina utställningar, och tidigt konstaterade hon följande:
– Prål, prakt och smycken, i en anda av återbruk är titeln på sommarutställningen. Det är roligt att ställa ut, men i år är allt så annorlunda så den största glädjen har blivit att utställningen överhuvudtaget blir av.
Hon har som hon beskriver det “fjärrstyrt” utställningen och byggandet av utställningen tillsammans med ansvariga i på hemslöjden i Landskrona. Detta är Karins andra utställning tillsammans med Hemslöjden i Skåne, hösten 2018 fanns hennes verk att se där tidigare, se här >>.
Men inför denna utställning har hon inte varit på plats, vilket jag tänker måste vara trixigt. Lösningen blev därför också att digissaget spelades in i Karins trädgård i Falun, där hon ju bor.
– Snacka om annorlunda. Jag har lusläst ritningar och ställt upp allt i trädgården för att bestämma placeringar. Lagt ut tavlor på gruset, mätt och grejat, fotograferat, numrerat och stått i. Arbetsskygg? Nej! Det får man inte vara i dessa tider. Jag tror det hela blir fint, roligt och sevärt när det väl är på plats.
Och visst är det ju fina verk hon presenterar? Klart placering och resultat med all säkerhet är bra också. En extra bonus är ju att vi får höra Karin berätta så inlevelsefullt här om sina verk, super!
Karin arbetar oförtrutet vidare med sitt återbrukstema, där hon på ett lustfyllt och lekfullt sätt visar att allt faktiskt kan bli fynd, går att använda och kan ha en funktion. En ask säkerhetsnålar blir lätt till ett svulstigt halsband, en låda med 3 000 metallknappar blir en effektfull basker, en loppisgardin blir en pipkrage som hämtad ur ett barockdrama – och så vidare. Det är det som är Karins signum och hon har en helt egen plats och stil för detta.
Med fortsatt inspiration från det tidigare barocktemat, bland annat den utställning som hon och trädgårdsmästare Andreas Graveleij hade förra året, kommer ni ihåg? Se här >>
“Barocken blir man inte av med så lätt!” konstaterar Karin, och jag håller med, hennes uttryck lämpar sig mycket väl för den epoken. Magiskt, mäktigt, lite mystiskt.
– Men allt är återbruk. Kronan är gjord av en fruktkorg i metall, sju gamla möbelbeslag, pärlor, blommor och till och med ståltråden kommer från loppis. Själva gipsdamen är inropad på auktion i Borlänge. Pipkragen är gjord av en loppisgardin. På denna utställning redovisar jag återbruket, så långt det är möjligt. Inte för att visa mig duktig, utan för att visa att ingenting är omöjligt!
Karins formspråk spänner över mycket, från stramaste silver till pråligaste pynt, det är nog i kombinationen som hennes styrka ligger och det är nog också därför hennes arbete väcker så mycket beundran och intresse. Förra årets bejublade och inte minst omfattande utställning Glädje och grannlåt i Rättvik satte en ton som hon förstås fortsätter på här. Sättet hur hon hittar rätt i mixen av föremål och utsökta silverarbeten.
Hon pratar om att det handlar om tålamod. Ofta får projekt och idéer ligga till hon har rätt kombinationer, säg exempelvis tre lådor metallknappar som hon överlycklig kom över på loppis.
– En efterlängtad önskedröm för en metallfreak som jag, med projekt i tankarna. Mitt baskerprojekt kunde äntligen bli av. Ibland får man vänta länge på likadana metallknappar men sådana är villkoren om man är tålmodig och jobbar med återbruk med rätt stuk.
Karin Ferners uttryck hör hemma i folkkonsten, där motiv, mönster och traditionella tekniker fungerar som en botten i hennes experimenterande. Hon konstaterar dock att det förändrats över åren. Motiv som tidigare inte lockat har nu kommit i dagen:
– När jag gick ut Konstfack för länge sedan bestämde jag mig för att ALDRIG göra hjärtan och fåglar i silver. Det var banalt tyckte jag då. Men, men man kan ju tydligen ändra sig. Det jag tycker bäst om och det som inspirerar mig mest är ju folkkonst. I folkkonst från de flesta länder finns massor av hjärtan och fåglar i måleriet, i textilen, i träet i metallen. Ja överallt. Jag har sedan länge inte kunnat stå emot inspirationen. Banalt eller inte? Utmaningen är ju att göra det banala bra. Till denna utställning har fåglar och hjärtan tagit fart.
Men en utställning med Karin Ferner skulle faktiskt inte vara komplett utan lite omvandlade loppisbroderier:
Samlandet är alltså tätt förknippat med Karins uttryck. Här heter kragen Bokstavskombination, där en massa små märkband satts samman till denna maffiga krage.
– Jag har två kartonger med bokstäver att laborera med. En kartong fick jag av en god vän. En kartong är inköpt på en antikmarknad i Nora. Denna vår har passat för sådant tidsödande långsamarbete som att sy fast alla bokstäver. Tiden gick och jag blev nöjd.
Då Karin förvisso har ett mycket centralt arbetssätt i och med återbruket av allt sitt material är det fler detaljer i hennes uttryck som kan beskrivas som samtida. Det gör henne till en relevant konstnär som bitvis också är både samhällskommenterande och samhällskritisk. Det är därför roligt att också visa på dessa verk, helt i linje med hur vi förhåller oss till vår vardag och till verkligheten under våren 2020.
Utställningen Prål, prakt och smycken i en anda av återbruk pågår och finns på Hemslöjden i Skåne, i Landskrona. Den finns att se fram till 5 september, och så finns förstås också filmen med Karin där hon berättar om sin utställning från sin trädgård hemma, kolla in klippet ovan.
Avslutningsvis kom detta mejl sist i min och Karins konversation här i vår och jag kan inte låta bli att ta med också denna bild. Karin kallar det “superåterbruk med pråleffekt”. Återigen…saker man kan göra av saker… En kartong säkerhetsnålar, en bordsdekoration i metall och en liten ljusstake för värmeljus är allt som behövs mina vänner – liksom ståltråd och pärlor förstås…
– Några nygjorda bleckplåtsblad och en gipsdam från Borlänge och man har glittrande prål av rang! Man behöver förstås också ett par fingerborgar att ha i öronen, såklart!
Ta tillfället i akt att bekanta dig med Karins uttryck och formvärld om du inte redan gjort det – live eller via digitala kanaler. Karin finns numera på instagram under @karin.ferner – följ och håll koll!
The post Prål, prakt och smycken i ny utställning med Karin Ferner appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.