Okej, för ett par veckor sedan visade jag er det här arbetet, som då var i sin linda. Jag utlovade också en bild på färdigt resultat. Halv två en fredag eftermiddag på Sergels Torg med Kulturhuset i ryggen gav jag mig så i kast med denna något läskiga utmaning.

Det var Sarah Corbett från brittiska Craftivist Collective som bjudit in mig i att vara med i deras pågående kampanj – att protestera mot de dåliga arbetsförhållandena för kvinnor som arbetar i klädtillverkningsfabriker,  i Bangladesh mer exakt denna gång, apropå den olycka som skedde där i våras. En fabrik med främst kvinnliga arbetare rasade samman och mer än tusen offer skördades, läs mer om olyckan här.

Mitt bidrag till kampanjen Love Fashion Hate Sweatshops, som genom broderad protest påtalar missförhållandena i klädproducenternas sweatshops. Det här är en del i Craftivist Collectives kampanj. (Foto Kurbits)

Den här kampanjen, som är en del i den större Love fashion hate sweatshops, går ut på att protestera mot de stora företag som tillverkar sina kläder i fabriken med omnejd. Att få dem att ta sitt ansvar vad gäller upprustning och modernisering av lokaler, men också att få dem att se över arbetsförhållanden och arbetsmiljö i stort. Att ha en fabrik som bokstavligen rasar tycker jag tyder på ett mycket svagt underhåll.

Detta protesterade jag mot genom att brodera Craftivist Collectives Mini protest banner, där budskapet och fakta är hämtade från kampanjen. Den här bilden har nu skickats in till det brittiska kollektivet och kommer att ingå i en större global protest. Så – förhoppningsvis har folk som passerat Sergels Torg kunnat ta del av mitt budskap. Och så kan ni här ta del av det digitalt. Men tanken är alltså också att denna enskilda akt också kommer att vara med bland andra aktörer på samma tema.

Det är så craftivisterna jobbar, att med händerna formulera sina budskap och protestera mot oangelägenheter som de anser vara fel. Att blanda politik och handarbete är ett sätt att påverka världen enligt dem.

Min Mini protest banner valde jag att placera där mycket människor rör sig, bland gator där många människor handlar kläder. (Foto Kurbits)

Jag valde att sätta upp min broderitagg så offentligt jag kunde, med närliggande Drottninggatan i åtanke. Vi har inte riktigt samma butiker här som man i England vill utöva påtryckning på (förutom GAP, Bennetton och Mango, den sistnämnda skymtar man ju faktiskt skymtar i min bild). Men min tanke var mer att lämna ett spår bland förbipasserande konsumenter.

Bakom kampanjen Love Fashion Hate Sweatshops ligger organisationen War on want, som kämpar mot globala orättvisor och global fattigdom. Här är deras information om kampanjen och en lista på de butiker som kampanjen riktar sig mot.

Det här projektet har jag sett fram emot att få visa upp för er en tid. Jag fick ett så fint material från Stina Westerlund, som är doktorand i pedagogiskt arbete med inriktning mot textilslöjd vid Umeå universitet. Hon berättade om dessa två pallar gjorda av barn och ungdomar, tillkomna i Umeå i två olika sammanhang. Den ena av trettio 14-15-åringar i en konfirmandgrupp på läger, och den andra är gjord av åttio textilslöjdselever i årskurs tre och fyra i olika textilslöjdsgrupper på skolor i Umeå.

Titta på alla detaljer! Och vilka fina arbeten dessa barn och ungdomar gjort! Oerhört inspirerande. Stina berättar att pallarna är gjorda av gamla stramaljbroderier, halva korsstygn i ull på förtryckt väv, som filtats lätt, klippts isär och sytts ihop med nygjorda mindre broderier.

Konfirmandernas stiliga pall i färdigt skick, utställd i vintras. (Foto Stina Westerlund)

Pallen gjord av konfirmanderna har sin utgångspunkt i temat bön. Där har ungdomarna broderat ord utifrån intervjuer om vad bön betyder för människor i deras närhet. Stinas eget samlande ingick också i detta, hon skriver:

”Det var något i samladet av broderierna och mina vändor på loppisar och returbutiker som satte igång mig. Så härligt material, så spännande färger, så mycket arbete om än i delvis ”hopplösa” ramar och med tvingande förtryckta motiv, som ändå haft en stor betydelse för någon som gjort dem.” Tavlornas signaturer och namn väckte vördnad inför dess görare berättar hon ”Från Hanna 11 år till mormor och morfar”. Jag förstår precis vad hon menar! Det är en fin resa att gå i second handbutiker och köpa broderier.

Pallarna är influerade av traditionellt textilt återbruk, lapptäcket, och till detta har framförallt i konfirmandernas pall det infogats ord och tankar. I sitt sammanhang passar det ju utmärkt att som Stina skriver, ”knyta handens långsamma arbete till tankar och reflektioner kring något som man ska bilda sig en egen personlig uppfattning om”.

Pallen innehåller en rad tolkningar på temat bön. (Foto Stina Westerlund)

Det första pallprojektet med konfirmanderna gav Stina mersmak, och när hon såg att det fanns intresse från textillärare i grundskolan att göra något liknande drog de igång ytterligare ett projekt med en pall.

Skolelevernas pall har tema glädje. Där har de försökt att fånga vad som gör dem glada i broderade bilder, och på så sätt beskriva vad glädje är. Arbetet blev en träning i att försöka symbolisera något. ”Halva korsstygn på stramalj kan tyckas enkla men är tekniskt komplicerade för yngre barn när syftet är att precist försöka gestalta något. Att inte brodera hela motiv, hela min hamster, utan försöka symbolisera och förenkla var en utmaning för dem”, skriver Stina.

Pall med tema glädje, gjord av åttio slöjdelever i årskurs tre och fyra på ett par av Umeås skolor. Här är den färdiga pallen utställd och beundras, kanske av ett par görare? (Foto Stina Westerlund)

Ja ni förstår ju! Vilket genomtänkt och roligt projekt. Ett av de främsta personliga målen berättar Stina var att visa på att stramaljerna, som vi idag inte värderar i någon större utsträckning, kan ges nytt värde i ny tappning,  och på handens arbete som ett värde i sig. Och hur det kan knytas till idéer och tankar.

Den stora pallen, gjord av skolbarnen, beräknas innehålla 370 000 stygn. Tid, omsorg och kärlek nedlagt av barnen, precis som de stramaljbroderier som nästan inte kostar något i second handbutiker.

Just nu finns barnens pall att se på skolbiblioteket på Carlshöjd i Umeå, gå dit om ni har vägarna förbi! Vill ni veta mer om projektet, eller komma i kontakt med Stina som formulerat och genomfört detta på ett så oerhört intressant och engagerat vis – kontakta mig så sammanför jag er.

Stina Westerlund är alltså doktorand i pedagogiskt arbete vid Umeå Universitet, men är också lärarutbildare vid Umeå universitet, och har främst utbildat slöjdlärare.

I helgen öppnade den här fina utställningen på spännande Manos i Stockholm. Det är talangfulla formgivarna Nina Roeraade och Katarina Bryggare som arbetar tillsammans med konst, konsthantverk och formgivning under namnet Roaeraade Bryggare.

Serien verk de visar just nu kallar de Hortum Corodania, en serie kollage där olika trädgårdar och deras ägare porträtteras, det blev ett litet trädgårdstema här plötsligt, apropå gårdagens inlägg om svenska Twistin också.

Utställningen heter Hortum Corodania, av duon Roeraade Bryggare. Spännande kollage i klipp, broderi och måleri, visas på Manos just nu (Foto Roeraade Bryggare)

Det är ett så vansinnigt elegant, levande och spännande uttryck de får till här, och jag är verkligen förtjust i blandtekniken de använder – broderier, teckningar, pappersklipp och överfärgningar skapar dessa associationer, minnen och berättelser från ägarna och trädgårdarna förstås.

Formgivarna är utbildade vid Textilhögskolan i Borås och vid Konstfack, och de har arbetat ihop en tid, jag skrev om deras samarbete här och det var ju ett tag sedan. Deras verk finns representerade både i Japan och i Sverige, och jag kan verkligen tänka mig att detta uttryck också gör sig fint utanför landets gränser.

Duons kollage porträtterar trädgårdar och dess ägare. Här berättas historier och minnen om växtligheten och dess inverkan. (Foto Roeraade Bryggare)

Människor och minnen av trädgården, av Roeraade Bryggare på Manos. (Foto Roeraade Bryggare)

För er som finns i stockholmstrakten vill jag också tipsa om att duon har en workshop som heter Blomsterblad på Manos den 20 oktober. Där bygger de växtkollage med inspiration från växtriket, kolla in här för mer information.

Ni som har möjlighet – var med på workshopen Blomsterblad! Med växtriket, gamla floror, pressade växter och vackra papper bygger man blomsterkollage under en förmiddag. (Foto Roeraade Bryggare)

Utställningen finns att se fram till 26 oktober, och kolla också in Manos lite extra, jag gillar inriktningen och urvalet.

Sista bilden från utställningen Hortum Corodania. (Foto Roeraade Bryggare)

Ja, det är ju bokvecka och allt, jag vet, men jag såg det här lappuppropet idag  – visst finns det väl hugade där ute som kan tänka sig att bidra med en lapp eller två? Textilmuseet i Borås håller på att flytta in i nya lokaler, nu har man fått ordning på en hel del kring samlingarna och börjat fokusera på museets interiör. Museet öppnar i maj 2014 och man skriver på sin sajt att inredningen kommer att bestå av textil i alla dess former. Därför ber man nu alla som vill att bidra:

”Alla som känner sig lockade kan bidra. Det ska vara en textil ”lapp”, högst 30×30 cm men den får gärna vara mindre. Stickat, virkat, broderat, collage, sömnad, bomull, ull, vävt, akryl eller polyester. Alla textila tekniker och textila material är tillåtna. Lapparna lämnas i receptionen på Textile Fashion Center, och man har året ut på sig att trimma symaskinen, virknålarna och vävstolen. Senast 31 december vill Textilmuseet ha bidragen. Varje person får lämna fler bidrag.”

Efter nyår kommer textilkonstnären Sandra Magnusson att ta hand om materialet, och tanken är att hon ska skapa något som förstärker inredningen av de publika delarna Läs mer om Textilmuseet och flytten här och här.

Craftivist Collectives broderade post-it lappar – kanske något för Textilmuseet? Recension av Craftivist Collectives nya bok kommer för övrigt snart, håll utkik! (Foto Craftivist Collective)

Craftivist Collective är för övrigt aktuella med en ny bok som dyker upp här snart, se där – återkoppling till bokveckan minsann!

Dagens bok handlar om kreativ aktivism och hur du kan göra din åsikt hörd genom dina händer. Jag har skrivit en hel del om Craftivist Collective på sistone, dels för att jag följer kollektivet och dess förgrundsgestalt Sarah i ett eget projekt just nu, dels för att jag är engagerad i de samhällsfrågor som kollektivet ofta tar upp. Jag har också tack vare det, varit med i två av deras kampanjer, se här och här.

Boken A Little Book of Craftivism har Sarah arbetat med det senaste året, det är en liten handbok (den är liten i formatet för att kunna följa med i väskan eller fickan) till kreativ aktivism och hur det med handarbete går att göra skillnad. ”Frame your message to encourage people to see that they are part of a bigger Picture. You’re not the full answer; that’s a bit scary, overwhelming and untrue: but you are part of the solution.” Orden är Sarahs och de ingår i bokens peppande ton.

Mini protest banner från Craftivist Collective. Den nya boken A Little Book of Craftivism beskriver bland annat hur du gör din röst hörd via en sådan här broderitagg på gatan. (Foto Craftivist Collective)

Sarah Corbett är alltså grundare till Craftivist Collective, och hon arbetar praktiskt i nära samarbete med amerikanska Betsy Greer som myntat begreppet craftivism. Boken beskriver i de olika projekt kollektivet genom åren genomfört hur det går att manifestera sina åsikter på ett fredligt, stillsamt men ändå effektivt vis.

Det är Sarah som är drivkraften och det är också hon som skriver här, hon är personlig och entusiasmerande i sitt sätt att berätta. Boken varvar erfarenheter som hon och hennes löst hållna kollektiv, där medlemmarna kommer och går, varit med om sedan starten 2008.

Projektet Don’t blow it, där du kommunicerar vallöften med din lokala politiker. (Foto Craftivist Collective)

Alla projekt är uttänkta att fungera på individnivå, och det är på så vis Craftivist Collective arbetar, att iscensätta och dra igång projekt och låta den växande skara av handarbetande följare över världen engagera sig och återkoppla.

Exempel på briljanta kampanjer är Mini protest banner, där du broderar din åsikt och taggar den offentligt. Don’t blow it, eller Hanky Project som det också beskrivs, är ett broderat vallöfte från den lokala politikern som sticks ner i hens kavajbröstficka vid ett inbokat möte. Här går också att läsa om tidigare genomförda I’m a piece som kollektivet genomförde med Rädda Barnen, samt Bunting och Fabric Footprints.

”Show it anywhere: your phone cover or an office chair can be a good Place to stitch a message that will inspire both yourself and others.” Ur A Little Book of Craftivism. (Foto Craftivist Collective)

Crafivist Collective är ett oerhört ambitiöst maskineri tack vare Sarahs obotliga entusiasm och engagemang i att göra världen till ett bättre ställe. Hon driver kollektivet att finnas i alla sociala kanaler, alla deras bilder finns på Flickr, deras sajt är välmatad med presentationer av alla projekt och uppdateras också med en blogg, de finns på Facebook, Pinterest och Twitter. Varför behövs en bok? Ja, det kan verka som en onödighet.

Men nu när jag håller den i min hand förstår jag tanken och meningen med den. För förutom att den manar till engagemang och en önskan om förändring är den också praktisk i hur du kommer igång. Här finns beskrivningar av olika tekniker och stygn, samt ställen du kan hitta inspiration för dina budskap. Det här är en vänlig liten pärla för alla som vill få kreativa idéer om hur en allt större växande skara människor redan formar sina liv kring sina åsikter, och att dessa syns genom deras händer. Att synliggöra projekten och också uppmuntra till eget görande i en skrift som är lätt att ta med sig hjälper till att befästa detta intresse på bredare front.

Sarah Corbett med sin nya bok. (Foto Craftivist Collective)

Boken är också en röst kring det faktiska handarbetet. Mycket går ut på att brodera, men lite handlar om perfekta stygn eller vackra baksidor. Genom boken finns tydliga tips och glada tillrop: ”Don’t worry about making mistakes – imperfections will only make your handiwork more personal and endearing.”

A Little Book of Craftivism innehåller 60-talet sidor praktisk läsning och inspiration om en mycket aktiv och global rörelse som anser att det egna meditativa handarbetet har en ytterligare kraft – en positiv långsam kraft som kan göra skillnad. En av gruppens genomgående citat av Margaret Mead kommer till mig: ”Never doubt that a small group of thoughtful, committed citizens can change the world. Indeed, it is the only thing that ever has.”

Boken om craftivism är utgiven på Cicada förlag, och givetvis är det här en bok som delvis är tillkommen med hjälp av crowdfounding, vad annars anstår ett kollektiv av görare som tillsammans vill förändra världen? Boken går att köpa på Etsy för en femtiolapp ungefär, se här.

Boken är en hand hög, 60-talet sidor och på engelska. A Little Book of Craftivsm, av Sarah Corbett. (Foto Craftivist Collective)

Jomenvisst, ytterligare böcker hinner vi med den här bokveckan på Kurbits. Den här boken har jag faktiskt inte i min ägo än, men jag tar gärna med den i den allmänna litteraturyran här, då jag tycker att den verkar både vettig och lovande. Brodera på linne av Monica Hallén. Temat för boken är att ta hand om och inspireras av gamla linnebroderier för att skapa nya.

Alfabet för märkning i korsstygn. Rasande stiligt, eller hur? Från boken Brodera på linne av Monica Hallén. (Foto Hemslöjdens Förlag)

Boken rör allt du kan brodera med hjälp av att räkna stygn – de broderas på tyg där du kan räkna trådarna helt enkelt. Korsstygn, halva korsstygn, tvistsöm, pärlbroderi, svartstick, rutsöm och rätlinjig plattsöm.  Jag är oerhört förtjust i just svartstick, det är ett av det elegantaste jag vet, och bara i bokens bildmaterial hittar jag en massa inspiration.

Kökshanddukar blir också extra fina med lite märkning. Av Monica Hallén ur boken Brodera på linne. (Foto Hemslöjdens förlag)

Brodera på linne är utgiven på Hemslöjdens förlag och ges ut i deras serie beskrivningsböcker. Brodera små djur från 1700-talet eller kuddar och knappar med svartsticksinspiration. Med inspiration från folkkonsten och märkdukar och märkböcker från tidigare århundraden. Boken bjuder också på en rad alfabet som gör att du kan brodera dina egna budskap. Till dig själv eller till någon i din närhet.

En vacker bröstlapp av Monica Hallén ur hennes bok Brodera på linne. Broderiet är inspirerat av traditionellt svartstick. (Foto Hemslöjdens förlag)

För ett par år sedan gav jag mig på att brodera en QR-kod innehållandes ett monogram på en t-shirt i julklapp till min man, det blev ett modernt svartstick kan man väl säga. Med hjälp av tekniken kunde han läsa av sitt monogram genom QR-koden. Kanske lite väl avancerat (men fatta att jag fick till alla stygnen rätt så att koden fungerade!) I år blir det kanske något mer traditionellt i monogramväg. Men säg det inte till honom.

Brodera på linne finns i bokhandeln nu och är ett tips till dig som är sugen på att räkna lite trådar och göra lite broderade budskap. Läs mer om boken här! Vem vet, kanske kan det till och med bli lite protest av dina stygn? Apropå gårdagens bok tänker jag.

Brodera en aftonväska! Beskrivning i boken Brodera på linne. (Foto Hemslöjdens förlag)

Omslag till Brodera på linne av Monica Hallén. Finns ute nu, Hemslöjdens förlag. (Foto Hemslöjdens förlag)

Den här veckan får ni inte missa utställningen av Re Rag Rugs fantastiska mattor, ni som har möjlighet att ta er till Färgfabriken i Stockholm – gör det!

Jag skrev ett inlägg om Katarina Brieditis och Katarina Evans projekt tidigare i våras, då deras årslånga projekt började ge en spännande resultat. I och med utställningen nu visar de upp de sinsemellan mycket olika mattorna. Och det ser minst sagt fantastiskt ut. Jag har inte hunnit dit än, men vill ändå tipsa alla er som har möjlighet.

Rosengång – matta gjord i ylletröjor med inspiration från en gångväg i Sydney. Vackert! Mattan är gjord i Re Rag Rug-projektet av Katarina Brieditis och Katarina Evans och finns just nu på Färgfabriken i Stockholm. (Foto Katarina Brieditis och Katarina Evans)

Med start i augusti förra året har de alltså haft som mål att skapa en matta i månaden, använda bara spillmaterial samt använda olika tekniker i alla mattor. Ganska tuffa utmaningar som förstås kräver stor dos kreativitet, handa-och yrkesskicklighet, något som förstås Katarina Briedits och Katarina Evans har.

Under utställningsperioden har duon utlovat att tillverka en sista matta, men tillströmningen med besökare har hittills varit så stor att de inte hunnit. Nu återstår det förstås ett par dagar, så det lär inte vara några problem, jag ser på facebook att de är på god väg.

Mattan nummer elva, Nomad, i Re Rag Rug-projektet. Gjord i ryagarn och kläde. (Foto Katarina Brieditis och Katarina Evans)

Som sagt – att sätta högtflygande mål och utmaningar gör att vi tar stora kliv framåt i inte bara kreativa processer – jag tycker att Re Rag Rug visar på nya och utmanande sätt att också jobba med återbruk och utforskande av nya tekniker. Nu hoppas jag att projektet kan färga av sig på skolor, utbildningar och kurser, där kreativiteten i sin tur kan få ytterligare spinn.

Eller varför inte i större skala som produktionsmetoder i andra länder? Som duon säger – flera av mattorna är tillverkade i sektioner för hand, de kräver inte stora utrymmen och skulle därför kunna tillverkas i hemindustri i textilproducerande länder. Genom hela projektet har de också använt rester från textilindustrin. Det är alltså design som berör hållbarhetsfrågor på ett väldigt konkret vis, och det är en fantastisk bredd på den här idén, som jag alltså hoppas får djupare genomslag.

Och till sist – nu hoppas jag också att jag hinner se mattorna innan utställningen tar slut. Fram till 27 oktober har vi på oss, vi som inte ännu varit på Färgfabriken, skynda skynda! Hela projektet, som har stöd från Konstnärsnämnden, är förresten väl dokumenterat i en blogg, kolla in den för en massa intressant merläsning om varje matta. Och kolla också in tillströmningen av folk till utställningen, roligt!

Matta nummer åtta, Off pist, med inspiration från den stickade och virkade maskan. (Foto Katarina Brieditis och Katarina Evans)

Att svensk hemslöjd går hem i Japan är ett väl känt faktum, men faiblessen fungerar ju åt även åt andra hållet, det japanska  hantverket tilltalar oss också. Nu kanske det inte är enbart på grund av att japanerna ringer till butiken Svensk Hemslöjd och beställer Birgitta Bengtsson Björks finfina grytlappar och en massa annat (även om det tydligen är många!), som gör att butiken startat webbshop.

Alla som alltså inte kan ta sig till butiken i Stockholm kan numera handla utvald svensk hemslöjd på nätet. Kunderna kommer hittills från hela världen, och förhoppningsvis också nu från hela Sverige.

Grytlappar, Björk design. Finns i Svensk Hemslöjds nyöppnade webbshop. (Foto Svensk Hemslöjd)

Från butikens håll låter man hälsa att fokus är på material som du kan behöva i ditt eget görande, men att det också finns ett utbud som fungerar i exemeplevis presentsegmentet. Jag gillar smyckesurvalet också. Den är nystartad och det lär ska fyllas på med produkter hela tiden, gå in och kolla!

Just nu märker man också av den begynnande julhandeln, då en annan av butikens beställningar per telefon och gå till posten och skicka-varor är den vackra luciakronan.

Tovade armband av Rebecca Dahlin, Svensk Hemslöjds webbshop. (Foto Svensk Hemslöjd)

Här är ett par av mina favoriter alltså, kolla in ni också!

En klassisk garnvinda! Mycket stilig dessutom. (Foto Svensk Hemslöjd)

Brodera Karin Holmbergs kudde själv! Materialsatsen finns att beställa hos Svensk Hemslöjd. (Foto Svensk Hemslöjd)

Också ett fårskinn går att köpa på per postorder hos Svensk Hemslöjd numera. (Foto Svensk Hemslöjd)

Idag håller jag till i Vänersborg hela dagen, då jag är inbjuden hit för att prata gerillaslöjd. Jag tillsammans med en rad andra ska inspirera lärare inom estetiska ämnen från Vänersborg med omnejd, konferensen Tonspråk är en stor och mycket ambitiös satsning, så det är verkligen roligt att få vara en del av detta.

”Konst, kultur och skapande verksamhet är en viktig del av livet. Tonspråk är konferensen som kopplar ihop forskning och praktik. Konst och kultur är inte bara kul och bra att stoppa in när eleverna behöver en paus i arbetet, utan har sin plats i alla ämnen i skolan” skriver de på sin sajt om själva konferensen, helt rätt och en mycket bra utgångspunkt, eller hur?

Jepp, jag pratar förstås garngraffiti, craftivism och DIY idag på Tonspråk i Vänersborg. Här är det Masquerades tagg, och i toppen är det polska Olek som parafraserat en av graffitikonstnären Banksys taggar, här i garn. (Foto Masquerade)

Temat för året är Wow ‘n Flow, och gissa om jag är i gott sällskap! Anne Bamford är professor vid School of Arts i London och kommer att prata utifrån sin bok The Wow-factor om hur skapande verksamhet förbättrar elevers arbets- och inlärningsmiljö. Och pianisten och professorn i kognitiv neurovetenskap, Fredrik Ullén, kommer att prata flow och hur vi skapar mer av den varan i vardagen. Jag tillför tankar om kreativa görare som manifesterar sina åsikter genom handarbete, och om hur görandet får oss att visa vilka vi är och åstadkomma skillnad.

Utöver detta är det en rad medverkande kulturpedagoger, inspiratörer och teoretiker som håller workshops, det är ett oerhört digert program, kolla in det hela här!

På Österåkers konsthall i Stockholm finns just nu en mycket spännande utställning med broderade verk,  inte minst för att det  är en så imponerande skara som utställningen Brodera nu! samlar – vad sägs bara om Ane Løser-Sørensen, Jennie McMillen, Teresa Oscarsson, Tabea Dürr, Renée Rudebrant, Lillevi Hultman, Kicken Ericson och sist men inte minst – Karin Holmberg?

Ett oerhört fint urval av våra begåvade samtida brodöser inom både traditionellt och fritt skapande broderi. En del av dem nyutexaminerade och några med många års erfarenhet av konstsömnad och broderi. Det är helt enkelt en imponerande samling namn som får plats i utställningslokalen i Åkersberga norr om Stockholm.

Karin Holmbergs MOD – Märta Olofsdotter, om ´livet, broderiet och sätt att få ihop allt som brodös för hundra år sedan. Verket visas på Österåkers konsthall i samlingsutställningen Broderi nu! (Foto Karin Holmberg)

Jag pratade bland annat med Karin Holmberg om utställningen, hon berättade om sin ingång, att hon ställer ut tolkningar av Marta Olofsdotter (broderat MOD) som är en fiktiv karaktär som Karin, inspirerad av brodöser ur gamla böcker, hittat på en livshistoria och en tillvaro till.

”Om det inte blev som man tänkt sig, om man inte lyckades bli gift, om ens ungdomskärlek emigrerade till USA – hur blev ens liv då? Kunde man som ensamstående kvinna, gammal ungmö, försörja sig på sömnad och broderi? Eller kunde broderiet fylla en med glädje på äldre dar, bara för ens egen skull? Vilket mod krävs det att följa sin egen stig och låta sitt livsträd växa fritt?” mejlar Karin till mig tillsammans med bilder på det hon alltså ställer ut.

Spännande och rutinerade Lillevi Hultmans kollagebroderi har många bottnar och material. (Foto Lillevi Hultman)

Tabea Dürrs fåglar är ett återkommande motiv. Hon deltar också i Broderi nu! (Foto Tabea Dürr)

Här finns varje egen brodös berättelse, uttryck och stil – ämnen och fokus skiftar från att medvetet arbeta för att höja broderiets och textilens status som medium, att arbeta grafiskt, låta nålen bli till pensel eller penna i fria former, till att tolka sin samtid som en stadsbild eller naturbild.

Se mer om hur de presenterar sina ingångar i utställningen, eller kanske ännu mer sitt förhållningssätt till broderiet, som teknik, men kanske främst hur de uttrycker sig själva och sina åsikter.

Utställningen pågår till 1 december, har ni vägarna förbi, sväng in på Österåkers konsthall, här finns mer information om själva konsthallen.

Teresa Oscarsson berättar historier med korsstygn. Hennes verk är också med i utställningen Broderi nu. (Foto Teresa Oscarsson)

Också Kicken Ericson, deltar i utställningen, hon arbetar med att utforska själva materialen kring textil och broderi, vad använder man och på vilket sätt? (Foto Kicken Ericson)

Nu är det snart slut på julklappstips, här kommer ett av de sista. Den som är snabb kan förhoppningsvis beställa boken 874 föremål till en korsstygnsfantast i julklapp. Jag brukar skriva om Britta Johansons satsning mönsterböcker från Korsstygnsbolaget, eftersom jag dels tycker att det är en så bra idé, dels verkligen beundrar Brittas engagemang för att bevara och sprida gamla och nya mönsterskatter inom korsstygnet.

Det här är den 14:e boken i ordningen, senast var det en märkbok som var aktuell, läs mer om den här.

Den 14:e boken från Korsstygnsbolaget – 874 föremål. Av Britta Johanson. (Foto Kurbits)

Så, skynda fynda 874 föremål hos Britta Johanson, mer information finns här.

Föremål från all världens hörn och från olika tider, allt för att inspirera samtida brodöser. Ur boken 874 föremål, här en rad skåp… (Foto Kurbits)

…och stegar. Ur 874 föremål av Britta Johanson. (Foto Kurbits)

”Täcke som kvinnor använde när de födde barn. Täcket är nött, lappat och lagat med massor av gamla tyger som har tillhört redan bortgångna släktingar. Insvept i deras tygbitar ska det nyföddabarnet få långt liv, hälsa och lycka”, berättar Ulrika Bos Kerttu som ligger bakom utställningen Sashiko på Murberget i Härnösand. (Foto Björn Grankvist)

Sashiko är en vacker japansk textil broderiteknik som betyder många små stygn genom två eller flera lager tyg. Tekniken härstammar från norra Japan och är över tusen år gammal, den används för att lappa och laga och är något som traditionellt fungerat för att förstärka material som till vardags slits.

Ni som har vägarna förbi Härnösand och Murberget  har möjlighet att se denna spännande japanska teknik i utställningen Sashiko – japanska stygn. I utställningen visas 13 antika kimonor, täcken och förkläden tillsammans med nytillverkade klänningar, långbyxor och väskor.

Kimono använd av en brandman. Ingår i utställningen Sashiko – japanska stygn på Murberget i Härnösand just nu. (Foto Björn Grankvist)

Utställningen är producerad på plats av hemslöjdskonsulent Ulrika Bos Kerttu. Hon berättar att hon 2005  läste en artikel om japanska Hisako Hagiwara och blev intresserad av utövaren och tekniken efter det.  Ulrika Bos Kerttu fick genom kontakter tillgång till samlingarna i Japan och kunde för ett år sedan åka till Aomori City i norra Japan och besöka de museer som lånat ut verk till den pågående utställningen.

Genom inlån från en privatsamling i Tokyo kan också verk av Hisako Hagiwara visas, för första gången  utanför Japan.

Hisako som är utbildad kalligrafimästare började brodera för att hon tycker att broderiet påminner om kalligrafi.  Hon broderar med tvåtrådar bomullsgarn på grovt bomullstyg som antingen är indigofärgat eller växtfärgat. Tyget som är 37 cm brett  köper hon. Hon formklipper inte tygerna utan använder sig av tygbredden till sina kjolar, kimonor och långbyxor. Hisakos mönster är inspirerade av afrikanska folkkonsten. Hon syr förstygn och mycket knutar, stora knutar, berättar Ulrika om de utställda verken.

Sashiko – japanska stygn, Murberget. (Foto Björn Grankvist)

Utställningen Sashisko – japanska stygn finns att se fram till 12 januari. Mer information om utställningen finns här, se också den film som museet gjort med Hisako Hagiwara, som besökte Härnösand i och med öppningen av utställningen.

Se mer om sashiko här och här. På Murberget arrangeras också kurser i sashiko under utställningsperioden, om du är långt borta finns det en beskrivning på hur du kommer igång här.

Kimono från utställningen Sashiko – japanska stygn. (Foto Björn Grankvist)

Kimono med hampamönster i sashiko, visas just nu på Murberget i Härnösand. (Foto Björn Grankvist)

Sista dagen på 2013 – och jodå, visst är det enligt traditionen dags att sammanfatta året och kanske också börja blicka framåt. I februari dundrar Kurbits in på sitt sjätte (!) år, vilken resa det har varit! Jag är glad och mycket stolt över att ni är så många som numera följer med, jag har också märkt att ni blivit många fler under året utifrån allt mer kontakt med er, mycket roligt! Många av årets inlägg står ni för i form av tips, tankar och idéer. Fortsätt gärna så!

Och häng med också på Facebook om du inte redan gör så – där har skaran gillare växt explosionsartat under året, kanske klättrar vi strax över 3000-strecket, fantastiskt roligt!

Polska NeSpoon jobbar med spetsschabloner, sprayfärg, keramik och betong i sin gatukonst – hon är också en av årets gränsöverskridare, se nedan. (Foto NeSpoon/Behance)

Som traditionen bjuder har jag alltså gått igenom lite av årets inlägg och funderat lite på vilket sorts slöjd- och hantverksår vi haft, och vilket år det har varit här på bloggen och för Kurbits i stort. Ett par teman har jag hittat, punkter, röda trådar och sätt att sammanfatta mitt år.

1) Ett broderiets år. Främst skulle jag vilja säga att det varit ett broderiets år. På så många olika fronter har broderiet tagit sig in, fram och ut – det fria broderiet har blommat rejält under 2013, dock med gott eldunderstöd från året innan.

Inte bara en rad duktiga brodöser har uppmärksammats, som Sami Teasedale här  – också en rad ambitiösa projekt har under året använt sig av just broderiet, Karin Holmbergs broderade omslag till Vilhelm Mobergs Amerikasvit från början av året är ett gott exempel. Liksom de många fina broderiböckerna som kommit under året, här, här och här.

Brittiska Sami Teasedale broderar fantastiska fåglar med en fin mönstermix. (Foto Teademade)

Också en rad spännande utställningar på broderitema har arrangerats, nu senast och fortfarande pågående i Härnösand där den japanska broderitekniken sashiko visas exempelvis. Men också Katarina Björns fina verk här. Samt det här, som samlade en stor rad av våra absolut bästa brodöser i en och samma utställning.

Också broderi i annorlunda material har varit ett tema under året, Susanna Bauer är mitt favoritexempel.

Fantastiska Susanna Bauer, som broderar på löv. (Foto Susanna Bauer)

För att inte tala om det fantastiska broderiprojekt i de 370 000 stygn som elever och ungdomar i Umeå gjort! Ett av årets höjdarinlägg om jag får säga det själv…Avslutningsvis har också rebellbroderiet, punkbroderiet, aktivistbroderiet fått mer uppmärksamhet under året. Till och med jag har ju varit ute och taggat för sjutton!

Kurbits på broderitaggningsuppdrag. Sergels Torg i Stockholm, en gråkall hösteftermiddag. (Foto Kurbits)

2) Gränsöverskridarna. Ett annat tema som jag har roats, fascinerats av och hyllat under året är gränsöverskridarna, 2013 har varit ett år fyllt av material- och tekniköverskridare. Jag har sett allt fler kreatörer skapa från annorlunda vinklar, blandat material och tekniker över gängse traditioner och skapandeprocesser. Enkla, udda, annorlunda material har hamnat på nya, tidigare oanvända och galna platser.

Allt från kreativa dekorativa lösningar, som Little Owl, Suzan Drummens fantastiska kaleidoskopvärld, kaxig pälsgraffiti, den norska fotografen Rune Guneriussen och Kent Rogowskis förvirrande pussel. En av Kurbits absolut största virala inlägg står polska Ne Spoon för, hennes bilder på spetsgraffiti spred sig som en löpeld från mitt inlägg, och jag kan verkligen förstå varför.

Men störst ömhetsbetygelser från mig får ändå Mick gerillatapetserare, som  med omsorg om sina medmänniskor placerar ut egentapetserade möbler som han fixar till för att göra sin omvärld lite mjukare…min vardagshjälte för året.

Mick gerillatapetserare sprider mjuka dynor och bekväma stolar längs waelsiska landsbygdens busskurer. (Foto BBC)

3) Folklore och traditionellt hantverk. Ett tredje tema skulle traditionell och framförallt internationell folkkonst och handaskicklighet kunna vara. Inte för att det egentligen är något i trendväg här på Kurbits, jag återkommer ofta till dessa ämnen och ser det som något av en livsnerv i bloggen.

Men, nytt för i år kan sägas vara de internationella kontakter som bloggen knutit i allt högre utsträckning. Den internationella folklorescenen är öppen, generös och mycket inkluderande och under året har Kurbits i högre utsträckning blivit en del av det. En hel del nya globala kontakter och med detta också nytänkande kopplingar till traditionen här hemma alltså – vilket fantastiskt samspel det varit!

Bild från Folt Bolt, Veronica Pridas möbler. (Foto http://veronicaprida.com)

Jag har haft oerhört gott utbyte av både Folt Bolt och Folklorique och har också tack vare det kommit i kontakt med fantastiska Veronica Prida som är verksam i Mexiko, se min intervju med henne här.  Två ytterligare fina folkkonstkopplingar finns i påsktraditionen här, men också i dessa makalösa bilder från Susanne Bisovsky.

Susanne Bisovskys verk där Frida Kahlo möter österriskisk folkdräkt. (Foto Atelier Olschinsky)

Men året har också bjudit på nytolkningar och fina flirtar till folkkonst och vår egen traditionella mönsterskatt. Jag tänker exempelvis på formgivarna Nina Roeraade och Katarina Bryggares verk,  se här.

Utställningen heter Hortum Corodania, av duon Roeraade Bryggare. Spännande kollage i klipp, broderi och måleri, visades på Manos i Stockholm under året. (Foto Roeraade Bryggare)

Att gå till botten med tekniker, material eller undersökningar av traditionella förutsättningar – eller globala utvecklingsmöjligheter har vi sett en rad fantastiskt bra exempel på under året. Jag tänker bland annat på en ytterligare japansk teknik – shibori – där hantverket och de egna kreativa förutsättningarna har fått en mycket aktiv roll i slutresultatet, se det här spännande projektet till exempel.

Och ett av årets mest spännande – och kanske mest omskrivna – projekt är nog Katarina Brieditis och Katarina Evans Re Rag Rug. Med rätta. Så mycket gott kommer ur denna hantverksskicklighet, så mycket kreativ kraft som föder kraft på en rad olika plan. Läs mer om Re Rag Rug här och här. Och håll tummarna för att de tolv mattorna får turnera runt landet – och att produktionsidéerna slår rot också utomlands.

Matta nummer sju från ett av årets mest omtalade projekt, Re Rag Rug. Katarina Brieditis och Katarina Evans. (Foto Re Rag Rug)

På tema handaskicklighet hör också detta mycket spännande examensarbete från Sätergläntan, skolan där slöjden, folkkonsten, traditionen och den djupa handaskickligheten står i fokus. Frida Nordenlöw  kommer säkerligen att göra sig hörd framöver, stickaren som med utstuderad teknik, långsamhet och fokus sätter tiden, hantverket och materialet i centrum på ett fint och nytänkande sätt.  Hennes ord i samband med sin utställning i höstas – ”Vem bestämmer att det inte finns tid? Att tiden inte räcker till för kvalitet? Om vi inte får lägga tid på det som är viktigt, hur ska vi då använda vår tid?” ekar som ett sammanfattande mantra över 2013.

Jag skulle nog tro att hantverkaren, bonden och motorcykelfantasten Lars Gustavsson skulle hålla med, jag fick möjlighet att lära mig mer om hans vansinnigt vackra sadelväskor här under året – kolla in det strålande hantverket, och läs hans mycket fina tankar om sitt skapande här.

Lars Gustavsson med sin ryggsäck i skottsk vaxa bomullsduk med läderdetaljer. Väskan görs i det egna företaget Farmer’s racer. (Foto Farmer’s racer)

4) Slöjd som gör gott, slöjd som gör skillnad. Näst sista punkten på Kurbits nyårskrönika handlar om det jag till stora delar ägnat det här året åt. Att skriva om, prata om och tänka på hantverk, görande, kreativt skapande utifrån aktiva handlingar för att påverka, göra skillnad och förändra. Vi mår helt enkelt bra av att göra. Och i det stora hela tycker jag att det är gott och fantastiskt. Det har dock blivit allt vanligare att se sitt skapande också som en språngbräda mot något annat. Att sticka mössor till ett center för hemlösa, att sy om kläder till ett barnhem, att skänka material till en slöjdlektion i en skola.

Allt vanligare börjar det också bli att vilja ge tillbaka eller stödja globalt i sitt eget skapande, det finska företaget Mum’s och samiska Ovttas är två mycket bra exempel, företag som drivs av ett gott hantverk, men också av entreprenörer som vill åstadkomma skillnad.

Ovttas smycken i renskinn och silver, av Erica Huuva och Hanna Råman. En del av försäljningen går till att hjälpa unga kvinnor globalt. (Foto Ovttas)

En lite mer hardcore variant av detta finns i det allt vanligare svenska ordet hantverksaktivism, något kantigt översatt från engelskans Craftivivism. Här skulle jag gärna lyfta höstens fynd, färgningsmanifestet, ni som följt Kurbits under året vet att jag gick igång på tankeexperimentet att färga kläder med hjälp av komposten, mantrat ”våra kläder är vad vi äter” blev spännande, se här och här.

Kraften i det egna görandet, oavsett om man gör för sig själv eller för sin omvärld är en stor del av vad jag pratar om när jag reser runt och föreläser, vilket också är något jag i allt högre grad fått göra under det här året. Stort tack till alla er som bjudit in mig, och tack alla ni som kommit och lyssnat, vad roligt vi har haft! Det här är min turné under året som gått, kolla in.

Jag har också skrivit en bok om allt detta under året som gåt, vilket spännande projekt!  Och ja, till er stora nesa måste ni nu hålla er ända fram till mitten av 2014 innan den finns ute. Boken rör sig i trakterna kring DIY, gerillaslöjd, garngraffiti och sätt att förändra sig själv, sin omgivning eller sin värld med hjälp av händerna. Läs mer om min bok här. Att jag har fått fördjupa mig i dessa ämnen och fått möjlighet att ha kontakt med alla dessa fantastiska kreatörer är en av 2013 års stora vinstlotter.

Inskickade ordspråk och favoritcitat från förbipasserande på gatan översatta i garn. Yarn Bombing Los Angeles har stickat och satt upp. (Foto Yarn Bombing Los Angeles

5) Gör mer själv! Inför 2014 hoppas jag på ett fortsatt stort uppsving för det egna skapandet. Vi vill hitta nya kanaler kring vårt görande, vi söker oss till offentliga grupper, kurser eller sajter på nätet för att få till oss kunskap. Böckerna på temat göra själv verkar aldrig sina, och tur är väl det. Här är två av mina favoriter från året förresten – Sy! Från hood till skjortklänning och Älskade kofta - och fler inom genren lär med största sannolikhet vara på gång under nästa år. En hel del nya butiker och sajter med material öppnar och är igång, vilket ju också säger något om vår längtan att göra mer själva. Vi har under 2013 utmanat oss här hemma genom att spänna bågen kring vårt projekt Hemstilat, vi smyglanserade vår app Wood – the core of Scandinavian design under hösten, och kommer att jobba vidare med den 2014, kolla in den om du missat! Att göra själv finns i många olika skepnader och utföranden, vi lärde oss bemästra digital publicering i appform. Vem vet vad vi lär oss under nästa år?

Kurbits som blogg dundrar alltså in i sitt sjätte år 2014. Tack ni som läser! Att ni är så många som vill veta mer om ungefär samma saker som jag är betydelsefullt och viktigt. Det är det som får det hela att rulla till och med! Vi kör på med ytterligare Kurbitsår tycker jag. Tack för i år och på återhörande 2014.

Gott nytt år!

/Frida

Årets första inlägg minsann! Jag har tagit mig extra lång ledighet och rullar så sakteliga igång Kurbits igen. Nästa vecka är det rivstart med bland annat trenddag, mingel på Svensk Hemslöjd och framförallt Formexmässan. Mycket att stå i på inrednings- och designfronten då. Julledigheten har inneburit en hel del av vad jag i min nyårskrönika spanade om, jag har för egen del ägnat mig en hel del åt just broderi. En nyanländ bäbis i familjen (jag har blivit faster!) har givit att jag äntligen fick tummen ur och broderade anundsjösöm i Katarina Brieditis tappning, en materialsats till ett babypåslakan som blivit liggande här hemma. Fantastiskt roligt!

Pågående korsstygnsbroderi på stramalj, ett mönster av Lisa Anne Auerbach, som ingår som beskrivning i min kommande bok. (Foto Kurbits)

Jag håller också på att brodera till min boks DIY-avdelning, mycket spännande! På tema nål och tråd har jag även inventerat mina tyglådor och hittat fantastiska fynd bland mina stuvbitar, om ni följer Kurbits på Facebook har ni sett dem.

Och jag har också börjat matcha tyg med mönster på kläder jag vill sy, vilket gjorde att jag hade ärende till butiken Tygverket här i Stockholm igår. Och som av en händelse  hörde jag att en utsänd från ett teveproduktionsbolag pratade med butikspersonalen om det här nya programmet, Sveriges bästa hemmaskräddare. Kanske det är du?

I sex program kommer åtta deltagare att få uppgifter att sy, de bedöms av en jury och tillslut koras en vinnare. Älskar du att sy och är redo att synas i sömmarna, frågar sig programmet. Det är alltså du som är glad hemmaskräddare på hobbynivå som de söker.

Jag fick kontakt med produktionsbolaget idag och de berättar att programmet är ett engelskt koncept, Sewing Bee. Svenska motsvarigheten kommer att spelas in i augusti i år och sändas på TV4/Kanal 7, tid är ännu osäker. Sök vetja! Mer information finns här.

Fram till 20 januari är det möjligt att ansöka om att vara med.

Loppisfynd! Provtryck från Raine Navin, 1961 för en tjuga från förra året. Funnen i mina tygsamlingar här hemma. (Foto Kurbits)

Anundsjösöm, traditionellt i rött, är Ångermanlands landskapssöm. Här har jag broderat den i Katarina Brieditis färgsatta tappning från 2005. (Foto Kurbits)

Briljanta Joss Whedon säger det så klokt att det nog inte finns så mycket mer att tillägga. Gör, bara gör, typ. Citatet är framförallt förtjänstfullt upplockat och broderat av Geeky Girls, som har en butik på Etsy.

Joss Whedons citat broderat av Geeky Girls. (Foto Geek Girls)

Mer bilder från Formexmässan, som avslutades i lördags. Här är ett urval som fokuserar en hel del på det riktigt handgjorda och småskaliga, fortfarande med fokus på färg och mönster ser jag. Jag blev väldigt förtjust i mötet med Mira Bodiroza Lindh som broderar fritt och fantastiskt för hand, med utgångspunkt i hallandssömmen, men visst är hennes blandning stilig?

Hon berättade att hon precis är på väg till Japan, där hennes broderier är eftertraktade. Jag tänker mig att hon nog märker av ett uppsving här hemma framöver också.

Broderat för hand, fantasifullt och mycket stilsäkert, från MB Design. (Foto Kurbits)

Också keramikern Stina Neanders grejor gillar jag skarpt, då hon ju verkligen gör bas- eller vardagsföremål – som ju alltid måste användas, och varför då inte ha dem rejäla handgjorda och vackra?

Stina Neanders vackrare vardagsvara. Ståtlig keramik att använda varje dag. (Foto Kurbits)

Ytterligare en rolig detalj med Formex är all passion man får möta. Lust och vilja i historierna bakom produkterna, att träffa hantverkare, slöjdare, formgivare och produktutvecklare som brinner för sina produkter ger en massa energi. För ofta delar de ju med sig och man går därifrån med något mer i bagaget.

Jag träffade Mattias Stenberg, som gjorde just det – delade med sig. Han är årets Nova-pristagare, som delas ut av Formex i augusti. Nova är ett pris som går till en ung nordisk formgivare, och förutom ära och berömmelse ingår också att få visa upp sina arbeten vid kommande mässa. Nu presenterade han denna fantastiska stol, i två olika utföranden. Fortfarande prototyper, den riktiga lanseringen sker på Möbelmässan. I ask, flerskiktslimmat och så vackert böjt att man blir glad, med riktigt fint garvat skinn, eller solgul sits. Fint! Stolen produceras av Olby design.

Mattias Stenbergs fantastiskt fina stolar, lanseras på Möbelmässan i februari. (Foto Kurbits)

Nu nog med ord, här kommer mer bilder. Jag återkommer med fler nedslag i enskilda montrar och hos fler spännande hantverkare.

Ida från Créme de la Créme lanserade alldeles nygjorda bord, fortfarande är det återvunnet porslin som är främsta arbetsmaterialet. Fina höjder och finurliga underreden – jepp, rör förstås. (Foto Kurbits)

Jini Hedblom har gjort stor succé med fönstersmycket i schablonskuret trä. Här är hennes nya produkter, skåp med genombruten träyta.  (Foto Kurbits)

Från Värmland kom det mycket fint i år, här i ett gemensamt designnätverk kallat Form i Värmland. Återvunnet papper blir till fina pärlor, halsband av Anna Rongedal. (Foto Kurbits)

Och fina mönster på muggarna. Hela mässan innehöll för övrigt mycket pastelliga toner och skalor, det har ni säkert hört på flera ställen. Jag gillade främst mönstren här, muggar av Marika Ukonaho. (Foto Kurbits)

Aah och så gammal är äldst på något vis…jag gick förbi Nittsjö ett antal gånger, och varje gång pratade den här serien med mig. Förmodligen eftersom den fanns hemma hos mina föräldrar när jag var liten. Den är från 50-talet ursprungligen, fick jag veta, men en uppstramning skedde på 70-talet, och det var då den måhända peakade i popularitet. Men säljer fortfarande fint. Serien heter Allmoge och är formgiven av Erik Mornils. (Foto Kurbits)

Och då har vi väl kommit in på de något traditionella tassemarkerna, även om det förstås finns en hel del kraft i kurbitsnytolkningarna…jjag hittade Britta i Dalarna som var på mässan för första gången med sina populära kurbitsar. (Foto Kurbits)

Även Maria Stenvall var på mässan för första gången, med sitt företag Kalasfint, med en stiliserad kurbits i bagaget. (Foto Kurbits)

Idag är det 8 mars, vilket också gör dagen till Internationella kvinnodagen.  Det passar sig utomordentligt bra att ägna en tanke åt tidigare generationers kvinnor och den samlade erfarenhet, kunskap och klokhet som finns där. Inte minst inom hantverkstraditionen tänker jag. Ta vara på den!

Det här inlägget skrev jag på en internationell kvinnodag för ett par år sedan, och jag upprepar gärna de orden, och skickar en hyllning till handarbetande kvinnor idag.

Exempel på vacker restprodukt. Handledsvärmare av material som blivit över, formgivningen är anpassad efter det man hade. Från Nordiska museets Folkkonstutställning. (Foto Mats Landin Nordiska museet)

Dagen känns också aktuell med mitt bokprojekt i åtanke, där jag under senare tid fått möjlighet att träffa så oerhört många starka, talangfulla och drivna kvinnor som genom sitt handarbete ser vägar att påverka sin omgivning, och bidra med förändring. Ofta med hänvisning till tidigare generationer, men samtidigt med siktet inställt på att göra samtiden till en bättre plats. Leve er och er drivkraft!

Det är en ära att få skriva om er!  Se mitt tidigare inlägg om respekten inför handarbetande kvinnor här.

Och för er som är nyfikna -min bok kommer ut senare i år, i augusti lär den finnas på hyllorna – hurra! Jag har bråda dagar kring bokprojektet just nu, mer information kommer förstås.

Imorgon och på lördag öppnar HV Skola och HV Ateljé upp dörrarna för intresserad allmänhet. Gå och kolla ni som kan, här visar studenter från läsårsutbildningarna vävar, broderier och stickade alster. Studerande vid kortkurserna visar också upp verk från de olika kursinriktningarna.

Det går alltså även att besöka HV Ateljé, där både mästare och gesäller finns på plats för att visa och berätta om sitt arbete med textilier för offentliga miljöer. För mer information om HV:s öppna hus, se här.

HV Skola och HV Ateljé har öppet hus imorgon och på lördag. Broderi av Marianne Funck. (Foto HV)

Äntligen är det dags för påskäggen! Traditionen att och dekorera ägg finns i mänga länder, jag älskar folkkonsttraditionerna från Tjeckien, Rumänien och Slovakien där handmålandet av äggen är en konstform i sig. Här är ett litet axplock av vackra ägg, kolla också in Karin Ferners broderade varianter, strålande vackra eller hur? De gjordes till påsk förra året.

Handmålade ägg från Polen. (Foto © Atlantide Phototravel/Corbis)

Jag finns precis som många av er på Pinterest (mitt konto heter Frida Engström). Jag har satt ihop en liten påskäggsanslagstavla, följ mig gärna, den fylls på vartefter de närmsta dagarna.

Kolla där, men framförallt, ät mycket ägg, påska och ha en vilsam och förnöjsam helg!

Broderade ägg av Karin Ferner. Svensk Slöjd i Stockholm. (Foto Maria Högberg)

Målade ägg från Ukraina, kolla in det här flickr-kontot, här finns många fler spännande ägg! www.flickr.com/photos/ukrainiantreasures/
(Foto Mariana Roberts)

Påskägg av Karin Ferner från Svensk Slöjd. (Foto Maria Högberg)

Lite oklart ursprung för dessa ägg, de kan vara från Ungern.

Här har jag hämtat bilderna: bild 1 (toppen) bild 2, bild 3, bild 4, bild 5

Och följ mig alltså gärna på Pinterest: www.pinterest.com/kurbits/easter/