Jag har hittat till Ana Teresa Barbozas sajt ett par gånger nu, och varje gång är det fascinerande att se de olika detaljerna och sättet hon använder sig av broderi, fotografi och sitt självporträtt för att berätta historier i stygn. Född och verksam i Lima arbetar hon med sina ibland mycket närgångna och lite läskiga broderade berättelser, ibland bara väldigt vackra.

Jag vet inte så mycket mer om henne, men lockas verkligen av hennes teknik. Vad tycker du?

Broderi av Ana Teresa Barboza. (Foto Ana Teresa Barboza)

En riktigt favorit! Broderi av Ana Teresa Barboza. (Foto Ana Teresa Barboza)

Broderi av Ana Teresa Barboza. (Foto Ana Teresa Barboza)

Broderi av Ana Teresa Barboza. (Foto Ana Teresa Barboza)

Broderi av Ana Teresa Barboza. (Foto Ana Teresa Barboza)

Broderi av Ana Teresa Barboza. (Foto Ana Teresa Barboza)

Ni som befinner er i Stockholm under morgondagen, lördag – ta er till Ryssgården, området vid Stadsmuseet och Slussen. Där pågår Stockholm Craft Fair, en marknad med fyrtiotalet konsthantverkare från hela Norden. Här finns det hantverk i glas, keramik, textil, och trä, smycken och mode finns också representerat. Tidigare hette marknaden Slussen Craft Fair, men från och med i år har man bytt namn. Bakom marknaden ligger KIF, Sveriges konsthantverkare och industriformgivare.

Här är några av de konsthantverkare som finns med på morgondagens marknad, mer information och fler bilder finns här.

Bettina Schori på helgens Stockholm Craft Fair. (Foto Bettina Schori)

Återbruk av Ida Överby, med på Stockholm Craft Fair. (Foto Ida Överby)

Leena Möller, Stockholm Craft Fair. Marknaden har öppet imorgon lördag också. (Foto Leena Möller)

Anne Louise Messing, finns också med på Stockholm Craft air. (Foto Ann Louise Messing)

Kerkamik av Esther Pedersen, Danmark. (Foto Esther Pedersen)

Jo men visst är det dags att summera årets examensutställningar! Det börjar ju bli en riktigt kär tradition här på Kurbits, att i vid denna tid i maj  påbörja den lista med spännande uppvisningar av avgångsstudenters alster över hela landet. Det är ett par utställningar som redan öppnat, annars verkar de kommande dagarna vara den stora examinationshelgen.

Cecilia Bonde, textilinriktningen på Konstfack. (Foto Cecilia Bonde)

Ni brukar vara fenomenala på att tipsa mig om dem jag missar, och tillsammans bygger vi på översikten. Nu börjar jag:

• HV Skola, Stockholm – 21 maj – 31 augusti på  K.A Almgrens Sidenväveri Examensblogg här
• HDK Göteborg - 7-15 juni (Kristinelundsgatan 6-8) och 7-21 juni (Trädgårdsföreningen) Examenswebb här
• HDK Steneby, Dals Långed – 23-24 maj
• Sätergläntan, Insjön – 23-24 maj
• Beckmans, Stockholm – 22-26 maj, modevisning 19 maj
• Slöjd, hantverk, formgivning, Linköpings universitet - 18 maj – 7 september på Östergötlands museum
• Forsbergs, Stockholm – 23-24 maj
• Carl Malmsten/Linköpings universitet – 24 maj-6 juni
• Berghs, Stockholm – 24-25 maj
• Göteborgs konstskola, på Konstepidemin, 6 juni
• Konsthögskolan, Stockholm, 28 maj-15 juni
• Textilhögskolan, Borås – 28 maj
• Designprogrammet hållbar utveckling,  Linnéuniversitetet, Växjö – 3 -15 juni, Växjö Konsthall

Listan är till för att fyllas på, mejla mig på frida@kurbits.nu så lägger jag in fler examensutställningar – allt för att få en så rikstäckande guide som möjligt. Hoppas ni hinner runt till riktigt många utställningar, det är där det riktigt spännande händer! Och till alla er som tar examen nu i dagarna, lycka till framöver! Hör gärna av er till mig och berätta hur det går.

Bild från Forsbergs examensutställning, med tema process. (Foto Forsbergs)

Maria Jufvas från HV Skola. (Foto Maria Jufvas)

Stina Lord, keramik, Konstfack. (Foto Stina Lord)

Bilden i inläggets topp är från HV Skola, Justine Andersson Ioannu har gjort verket.

Idag fyller jag 40 och det här kanske kan tänkas vara en av de bättre presenter en nördig folkkonst- och slöjdbloggare kan önska sig? Det fina tipset fick jag från Elin för ett par veckor sedan, men det dröjde till idag innan jag nu hade möjlighet att fördjupa mig i detta på riktigt. Vilken skatt!

Mönster. Ur digitala samlingen The Małopolska Thing. Ethnographic patter book, alla bilder är hämtade från denna folkkonstsamling i Krakow. (Foto Ethnograpic Pattern Book)

Livstycke från den digitala samlingen The Małopolska Thing. Ethnographic patter book, alla bilder är hämtade från denna folkkonstsamling i Krakow. (Foto Ethnograpic Pattern Book)

Kolla in den polska digitala mönstersamlingen, The Malopolska Thing, Ethnographic patter book. Med över åttahundra objekt har Etnografiska museet i Krakow samlat och digitaliserat traditionella mönster från föremålen i sina samlingar. Allt elegant uppbyggt på färger, motiv, material och form.

Polska vantar, digitala samlingen The Małopolska Thing. Ethnographic patter book, alla bilder är hämtade från denna folkkonstsamling i Krakow. (Foto Ethnograpic Pattern Book)

Malopolska är ett historiskt område i södra Polen med Krakow som center, området omskrivs Lillpolen på svenska ser jag.  Malopolska är vackrare kan jag tycka, speciellt efter att jag har sett bilderna. Gå in själva och surfa runt! Det här är en fantastisk skatt att ta del av som sagt. Och det är ett fantastiskt sätt att få kunna ta del av, att göra arkiv som dessa offentliga och tillgängliga för en intresserad allmänhet är en generös och mycket tilltalande tanke.

Och förstås folkbildande. För givetvis blir det oerhört tydligt att vi alla hör ihop i mönster och tradition, den gemensamma nämnaren i folkkonsten är de fantastiska kreatörerna bakom och de, mina vänner, finns tack och lov över hela vårt klot. Och med det fortsätter jag fira födelsedag i dagarna tre…

Mönster. Ur digitala samlingen The Małopolska Thing. Ethnographic patter book, alla bilder är hämtade från denna folkkonstsamling i Krakow. (Foto Ethnograpic Pattern Book)

Det här är en perfekt sak att göra regniga sommardagar, eller ljumma sommarkvällar för den delen, en ny digital mönstertjänst finns i den nystartade sajten The Folklore Company. Här samsas en passion för ordstäv – fyndiga citat, underfundiga formuleringar, samtida textrader – med stiliga, ibland traditionsfyllda bårder.

Och där har du själva idén med sajten  - du sätter själv ihop din egen bonad, med citat från sajten, eller varför inte ditt alldeles egna motto?  Hur kul som helst.

Detta Coco Chanelcitat omringas av stiliga mönsterslingor från Karin Holmberg, för The Folklore Company. (Skärmbild från folklorecompany.com)

Bakom The Folklore Company ligger grundaren Sofia Magnusson, som i jakten på egna mönster insåg att det behövdes en tjänst som tillhandahöll uppdaterade  korsstygnsbonader.  Hon hittade inga och började därför spåna fram egna citat. Hon berättar så här:

Grunden till alla citat och meningar lades under ljusa sommarkvällar på landet i Gunnarsbo, Ljusdal förra året. Då satt jag, min man och mina bröder på verandan och letade efter minnesvärda, fyndiga och roliga citat till sena natten. Efter detta skrev jag ner alla bra citat som jag kom över. Vi har även fått hjälp med tips från våra vänner på Facebook.

Så här ser verktyget ut där du själv fixar till både val av ram, citat, typsnitt och färger. (Skärmbild från folklorecompany.com)

Som kund kan du välja att komponera ditt eget budskap eller välja befintliga, och tillsätta bårder av några av sajtens inbjudna designers – Karin Holmberg, Modern Folk, The Floss Box och Svarta Fåret.

De har alla fått uppgiften att göra själva mönsterbården runt bonaden, och det är varierat och mycket fina versioner de skapat, alla olika utifrån sina egna uttryck förstås. Sofia Magnusson berättar att fler designsamarbeten är på gång, och tanken är också att mönsterbanken ska växa.

Fina Jonatan…citat och bård från The Folklore Company. Bården är gjord av Svarta Fåret. (Skärmabild från folklorecompany.com)

Så. Hugg något av de existerande citaten, ”My makeup may be flaking but my smile still stays on”, ”Där är där man inte är, här är här där man är” eller kanske ”Låt hjärtat va med!” välj din favoritram och sätt igång.  Själv provade jag med mitt och kanske också Kurbits universalmotto: ”Hur svårt kan det vara?” Sätt igång och gör det! Och kolla in sajten för mer inspiration om du inte är redo riktigt än…

Hur svårt kan det vara? Ram från Modern Folk. Stilig eller hur? Samma avsändare i ramen i inläggets topp. (Skärmbild från folklorecompany.com)

Inlägget Gör i sommar: The Folklore Company dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Gör som Elin Jantze i sommar – brodera en stol! Det kanske är ett projekt i största laget för vissa, men låt dig inspireras av möjligheten ATT göra det. Broderi går att tänka sig på de flesta ytor och i de flesta sammanhang tycker jag. Elins stol är ett så roligt och intressant exempel på det. Och visst är det ett strålande fint resultat? Modern och traditionell i en så himlans fin kombination tycker jag. Här har hon broderat på möbeltyg istället för kläde, men själva yllebroderitekniken är densamma med garn och stygn.

Kolla in Elin Jantzes yllebroderade stol! En del fingermuskelkraft och en hel del tålamod, men med finfint resultat! (Foto Elin Jantze)

Elin Jantze är yllebrodösen bakom den eminenta bloggen Med nål och tråd, där hon berättar om vad hon gör, visar upp och diskuterar just det skånska yllebroderiets möjligheter och uttryck. Kolla in bloggen för inspiration i stort vad gäller just yllebroderi.

Den yllebroderade stolen är ett projekt hon hållit på med under våren. Hon berättar för mig att själva teakstolen är köpt på second handbutik för fem år sedan, då med annat tyg. Drömmen om att brodera en stol har dock hängt med Elin längre, närmre tio år, hon berättar att hon inspirerades av sin syster Moa Jantzes möbeldesignutbildning på Carl Malmsten, där det också finns en tapetserarutbildning.
- Jag minns att jag en gång såg en av studenterna som jobbade med en stoppad karmstol med en stor broderad drake. Då väcktes första idén om en broderad stol. Under Moas år på Malmsten gjorde hon en svart gungstol och en röd stol med skånska yllebroderier. De bidrog också till att bygga på idén.

Elin ritade upp hela mönstret på det gröna möbeltyget innan hon satte igång. En utmaning och ett roligt projekt som kräver en del av sin brodös kan man nog sammanfatta det hela. (Foto Elin Jantze)

Elin inspireras av gamla broderier och tipsar om sin egen inspirationskälla, den mycket fina boken Yllebroderier. Där hittade hon bland annat de fantastiska enhörningarna på stolens rygg, det är en prickig dansk enhörning från Själland daterad 1786.
- De broderade knutarna är ju inte så hållbara för slitage, därför placerade jag de små underverken på ryggdynan. Jag har lärt mig att broderiet har högre hållbarhet om man täcker stora ytor, därför valde jag att placera en stor, massiv blomma mitt på sittdynan, där stygnen ligger tätt tätt.

De prickiga enhörningarna är danska, daterade till 1786. Här en detalj från den broderade stolen av Elin Jantze. (Foto Elin Jantze)

Stolens gröna möbeltyg kommer från Gärsnärs möbler, och är ett fynd från Elins mamma. Dock är möbeltyg tjockare än kläde så här krävdes det tålamod och fingermuskler vad jag förstår. Elin kategoriserar projektet som något för den som yllebroderat tidigare och är ute efter nya utmaningar, snarare än för dig som är nybörjare.  Efter att själva broderiet var klart återstod att klä om stolen:

Detalj med omklädningen i fokus. Stolen fick ny stoppning och kunde kläs om med hjälp av googling och elektrisk häftpistol. (Foto Elin Jantze)

 Läs mer om Elins stol på hennes blogg, där finns också fler bilder. En mycket inspirerande berättelse i ord och bild.

Detalj från stolens sits. Av Elin Jantze. Läs mer om hennes arbete på bloggen Med nål och tråd. (Foto Elin Jantze)

Inlägget Gör i sommar: Yllebrodera! dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Återförsäljarmässan Formex pågår med sin sista dag idag,  mässan öppnade i onsdag och jag har varit där i lite olika ärenden. Det är som vanligt en hel del nyheter, en massa spännande saker och en mängd roliga människor att ta in. Främst kanske jag ska säga att jag lagt fokus på att titta på utställningar och inbjudna gästutställare samt pratat med unga designers mer än att faktiskt titta på nyheter. Men så brukar det ju nästan bli för mig numera.

Här kommer en första sammanställning av favoriter, håll till godo!

Soft Nordic, ett av Formex huvudtema, mässan pågår och idag är sista dagen. (Foto Kurbits)

Det övergripande temat för höstens mässa är Soft Nordic, med en massa pastell, främst i rosa aprikosa toner,  med accenter i grå och mörka skalor, samt  lite inslag av koppar och en och annan gul. Runda kanter och helt klart fortfarande 50-talsdoftande. Ytterligare teman från mässans håll heter saker som Raw Junction, Wold Wood och Raw Fragrance, här nedan kommer lite exempel på det.

Fina korgar från Verso Design, med filt- och skinnhandtag. (Foto Kurbits)

Wild Wood är Formex hantverks- och naturtema, något som i olika former aldrig verkar gå ur tiden. Känns skönt att konstatera…(Foto Kurbits)

Ett par av mina absoluta favoritskor! Dockstaskor som fått handbroderad hallandssöm, av Mira Form. Heja så fint! (Foto Kurbits)

Skoby Krukmakeri från Konsthantverkscentrums monter, där jag ju jobbar på halvtid. Mycket fint! En av favoriterna. (Foto Kurbits)

Kolla in! Edit och björnens digitaltryckta rullgardin – så smart! Snart tror jag alla kommer att digitaltryckta rullgardiner…inte alla lika fina som denna förstås. Strålande spännande mönstervärld de har, Karin Denfors och Johanna Nordung Omnell som ligger bakom märket. (Foto Kurbits)

För första gången på länge (eller någonsin, jag är osäker) som fantastiskt fina Fine Little Day var på mässan. (Foto Kurbits)

Ett av mina favoritutställarobjekt, jag återkommer till det i senare inlägg. Handarbetets Vänners Edna Martin formgav dessa mönstersatser på 50-talet. (Foto Kurbits)

Också föreningen Livstycket var inbjudna av Formex att ställa ut eller visa upp sin verksamhet. Så bra, viktigt och inspierarande! Återkommer också till detta. (Foto Kurbits)

Bra gjort på Konsthantverkscentrum, handgjort i liten skala, närproducerat och miljömässigt eftertänksamt. I bild syns Maria Bymans vantar främst, men också Epidemi forms snäcka. (Foto Kurbits)

Dark Fragance är ett ytterligare av mässans tema. (Foto Kurbits)

Liksom Raw Junction. Så här ser det ut och kommer att se ut framöver i butikerna tänker jag. Mässans olika teman sammanfattar det som är aktuellt just nu skulle jag säga. Inte så mycket nytt alltså. (Foto Kurbits)

Jag liksom många av mässans deltagare är ju förtjusta i färg, så här har jag inte tagit mycket hänsyn till årets temafärger. Samtidigt kanske Mikaela Willers keramik kvalar in i Dark Fragrance-fållan, vad tycker ni?  Hon introducerar i alla fall en hög variant av sin fantastiska ljusstake, samt en riktigt matt glasyr på den lägre ljusstaken, dessa skymtar på staffliet längst bak i bild. Ber om ursäkt för det elaka kapandet av damens huvud på tavlan…(Foto Kurbits)

En favorit – ullknoppar från Aveva. (Foto Kurbits)

Så här ser Växbo Lins nyhet för hösten ut, en linneduk i riktigt rejäl ceris – fantastiskt fin! Samma duk i inläggets topp. (Foto Kurbits)

Inlägget Formexrapport från Kurbitshorisonten dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En rad fina produkter fanns med i Formex Formidable-tävlingen i år, här följer ett par av mina favoriter. Det går att påverka vinnare här, 20 produkter från mässans montrar valdes ut av en jury, och nu pågår en omröstning fram till jul där publikens pris går till den produkt som fått flest röster här.

Bilden i inläggets topp är föreställer handbroderade kuddar i Hallandssöm från Mira Form. Strålande fina!

Afro Arts kuddar, nominerade till Formex Formidable. (Foto Stockholmsmässan)

Pernilla Svenres kofta! Hög vill-ha-faktor på den. (Foto Stockholmsmässan)

Tangentbord i trä från Orée. (Foto Stockholmsmässan)

Note Design Studio i samarbete med Växbo Lin, fantastiskt fint! (Foto Stockholmsmässan)

Aah! Ludvig Löfgrens ljusstake! (Foto Stockholmsmässan)

Eleganta vaser från Skultuna! (Foto Stockholmsmässan)

Inlägget Formidabla nomineringar dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

För ganska många år sedan läste jag den fantastiska boken med en ömsom skör ömsom engagerad brevväxling mellan Handarbetets Vänners chef Edna Martin och brodösen Sten Kauppi. (Kära Edna- Kära Sten av Elisabeth Stavenow-Hidemark) Jag minns två saker, dels hur karismatisk jag tyckte att Edna Martin var, hur hon med framgång och engagemang drev businessen kring Handarbetets Vänner, dels hur hon vårdade Sten Kauppi som satt i Härnösand och led (och broderade). Jag är själv uppvuxen i Härnösand och kunde med känsla och darr följa hans vedermödor och stygn i Norrlands Aten.

Edna Martins kuddar från Handarbetets Vänners arkiv. (Foto Kurbits)

Observera den matchande dockan! Edna Martin formgav kuddar och dockor att göra själv som fanns till försäljning på Handarbetets Vänner under 50- och 60-talen. Nu undersöker man sätt att få dem i produktion igen. (Foto Kurbits)

Detta kom tillbaka till mig när jag snubblade över Handarbetets Vänners monter på Formex förra veckan, då praktfulla kuddar stod på rad, tätt åtföljda av något daterade dockor. Jag fick reda på att jag tittade på ingen mindre än Edna Martins mönstersatser från 50- och 60-talen, funna i Handarbetets Vänners arkiv. Va? Hur galet häftigt är inte det? Hon formgav själv mönstersatserna och dockorna, och de såldes i företagets regi.

Många fina mönster från Handarbetets Vänners Edna Martin. (Foto Kurbits)

I år fyller Handarbetets Vänner 140 år, varpå man tittat lite närmre i arkiven och i anslutning till jubiléet alltså tagit fram dem. Jag fick veta att man nu tittar på olika sätt att få dem i produktion igen – ååh jaa! Snälla! Jag skulle verkligen vilja göra ett försök, med vilken av kuddarna som helst nästan. Satsa HV, satsa!

Kuddar att brodera själv, ur Handarbetets Vänners arkiv, formgivna av Edna Martin. (Foto Kurbits)

Dockorna kanske inte har fullt lika självklart utrymme i gör det själv-hyllan, men visst är de fina? Oklart om Handarbetets Vänner sätter dem i produktion också. (Foto Kurbits)

(Och för dig som vill veta mer om Edna Martin måste jag säga att internet gör dig besviken. Kvinnliga folkbildare, konstnärer, karriärister och kunskapsbärare från början och mitten av 1900-talet har alldeles för ofta en så mycket viktigare och rikare historia än vad som ibland anges – glöm inte det! Ta reda på mer, leta vidare! Låna en bok! Den kvinnliga historien är djupare och rikare än vad vi kanske får reda på vid en googling. Edna Martin var konstnärlig ledare, textilkonstnär, fri brodös och entreprenör inom textila området under väldigt lång tid i det som kan räknas till svensk textilformgivnings guldår. Lite av grunden av det vi än idag står på nationellt och internationellt. Jag bara säger.)

Inlägget Edna Martins mönstersatser på nytt dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Så här i valtider kanske brittiska Craftivist Collectives kampanj Don’t blow it kunde vara något för broderisugna som vill påverka politiskt? Antingen som påtryckning inför själva valet, eller som en påminnelse om valets löften längre fram i höst, vinter eller vår.

Kampanjen går till så att du broderar ett vallöfte som du är extra engagerad i på en näsduk, stämmer träff med din lokala politisker som givit löftet, och stoppar ner näsduken i hens bröstficka (nu utgår vi från att alla politiker har kavaj, så eventuellt måste du improvisera på den punkten).

Brodera din politikers vallöfte på en näsduk, stäm träff med densamma och… (Foto Robin Prime/Craftivist Collective)

Genom att lämna över ditt broderade budskap manar du till uppmärksamhet till din lokala politiker, att du stödjer densamma, men att du också håller lite koll och förväntar dig att löftet ska omvandlas i praktisk handling.

Don’t blow it är en kampanj som Craftivist Collective genomfört och marknadsfört som ett konkret sätt att vara eller hålla sig á jour med vad som händer i det politiska landskapet i närmiljön. Förstås funkar det också om du, som sagt så här i valtider, också vill eller får möjlighet att ta ut svängarna till rikspolitikplanet.

…tryck ner den i hens kvavajficka som en markering och uppmaning och att förvandla löftet till politisk praktik. (Foto Robin Prime/Craftivist Collective)

Läs mer om Craftivist Collectives tankar om kampanjen här. Sätt igång, bli en craftivist, använd dina händer för att förmedla din röst! Om du väntar ett par dagar finns min bok Gerillaslöjd ute på marknaden som berättar mer om dessa ämnen och tankar. Sarah Corbett från Craftivist Collective är bland annat intervjuad.

Sarah Corbett, här snuvig, står bakom kampanjen och Craftivist Collective. (Foto Robin Prime/Craftivist Collective)

Inlägget Brodera ett vallöfte dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Förra veckan fick jag äntligen träffa Garnapa, alias Elisabeth Bucht för första gången i person. Elisabeth är garntaggare och textilkonstnär, och bor du i Uppsala har du med all säkerhet sett hennes verk på olika platser i stan. Elisabeth och jag sammanstrålade tack vare SVTs Gomorron, där vi båda medverkade apropå släppet av min bok Gerillaslöjd, se klippet med oss båda här.

”Luften är fri”, ”All this and more” och ”Confusion is okay” – Garnapa på Sigtuna Litteraturfestival. (Foto Elisabeth Bucht)

Och i samma veva hade Elisabeth varit i Sigtuna för att hänga sin utställning, där hon medverkade under Sigtuna Litteraturfestival. Temat i år var där Ordets kraft, och är det något som stämmer bättre in på Elisabeths uttryck? Jag tror inte det. Det finns få som kommunicerar så intressant, engagerat, drabbande och smart som hon med sina broderade, virkade och stickade ord.

Hon är empatins förkämpe, alla människors lika värde får också uttryck genom hennes garn, betraktelser över livet och världen, mänskligheten samt politiska åsikter varvas i de mest ljuvligt estetiskt formade banderoller och garnvepor. Det här är ett av de mest lysande exemplen idag på att slöjd är politik, ett av mina viktigaste argument kring dessa ämnen.

Diagnos människa – ett av Garnapas, alias Elisabeth Buchts verk. (Foto Elisabeth Bucht)

Jag har haft en hel del kontakt med Elisabeth de senaste veckorna alltså, och även om vi konstaterat att det finns mycket mer att säga om slöjd som förändrar världen har jag fått berättat för mig litegrann om hennes bakgrund och ingång i görandet, hon säger bland annat så här:

Jag är språk-, bild- och textilfixerad sen barnsben och älskar kombinationen av de tre intresseområdena. Får kickar av mina händers arbete, hur en idé jag har i huvudet tar sig ut ur kroppen genom händernas arbete. Och hur händernas arbete sätter sin prägel på idén – och hur resultatet blir något nytt. Och ibland processar jag det hela flera varv. Typ ritar, karvar i trä, trycker, gör om träsnittet till screentryck, repeterar till ett mönster, trycker om, ritar igen och broderar ovanpå…

Garntagg i Uppsala. Garnapa ger gärna statyer kläder, ofta att se som ett feministiskt inslag i garngraffitin. (Foto Elisabeth Bucht)

Garnet är det hon återkommer till mest säger hon. Virkning, stickning, broderi. Hon har alltid med sig garnet, jobbar när som helst. Det blir lätt mönster, ord, en mening. Ofta hamnar verken i offentliga rummet och det jag slås av är ofta hur starka själva orden och uttrycken är – och hur väl de matchar själva platsen.

Det där är ett fascinerande stråk kring garngraffitin för mig, hur gör man kommunikationen slagkraftig, vad funkar och vad funkar inte? Garngraffitin har ju i runda slängar tio år på nacken, och utvecklingen sker konstant. Elisabeth med sitt alias Garnapa är en viktig utvecklare i genren, hon är också en av de mest aktiva idag.

”Jag drömmer att jag flyter”, elegant tagg  av Garnapa. (Foto Elisabeth Bucht)

Numera satsar hon ännu mer på att få jobba med textil på heltid, i olika uttryck och i olika sammanhang. Anonymiteten kring Garnapa må vara röjd, men hon berättar att det är ett noga avvägt val, för att i framtiden kunna bredda sitt arbetssätt och sitt uttryck ännu mer.

Anonymiteten och taggandet på gatan är ju en viktig grundsten i garngraffitin, och där har Garnapa som sagt varit en viktig aktör. Men jag blir också mycket glad av att se hennes och den allt starkare växande genren av hantverksaktivism här i Sverige, där många med Elisabeth numera också uttrycker sig i broderade meningar, ord och åsikter.

Här skymtar Elisabeth med sin tagg, till höger en klockren satir helt enkelt. (Foto Elisabeth Bucht)

Garnapa är aktiv på Instagram, ja hon heter Garnapa helt enkelt, följ hennes taggar i världen där. Och om du är i Sigtuna, gå in och kolla på Sigtunastiftelsen, jag är inte säker på att det fortfarande finns möjlighet att se Elisabeths kraftfulla broderade budskap, men det är värt en chansning. Bilderna här har jag fått från hennes Instagramkonto, där finns det ännu mer att upptäcka från utställningen, och från hennes taggar i övrigt förstås.

Häromdagen publicerade jag ett inlägg där fler av Garnapas verk finns med, hennes garntaggar ramade ju så slagkraftigt in Gerillaslöjdsboken på Svensk Slöjd i Stockholm när vi lanserade, se de bilderna här.

Ytterligare ett budskap från Elisabeth. (Foto Elisabeth Bucht)

Från Garnapas utställning på Sigtuna Litteraturfestival. (Foto Elisabeth Bucht)

Inlägget Garnapa: ”Luften är fri” dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Jag sitter med i Föreningen för Svensk Hemslöjds styrelse och ett av många roliga uppdrag där är att utse årets broderistipendiat.

Föreningen förvaltar en fond i brodösen Mimmi Börjessons namn, och delar varje år ut ära och en slant till någon som fört vidare och förnyat broderiet. Årets stipendiat heter Elin Jantze, det är ett riktigt fint val tycker jag.

Yllebrodösen Elin Jantze tar emot broderistipendium på Svensk Hemslöjd ikväll. (Foto Jenny Berge)

Elin är skicklig yllebrodös och driver sedan många år bloggen Med nål och tråd som ni säkert känner till. Hon är också initiativtagare till ett öppet broderikafé som vid det här laget nog träffats varannan torsdag i en handfull år om jag inte tar miste. Vi har formulerat motiveringen till stipendievalet så här:

Elin Jantze är en skicklig yllebrodös som genom sitt intresse och sitt utövande kommit att bli en tydlig röst för samtida yllebroderi. Dels genom det egna broderiet, dels genom sin uppskattade blogg Med nål och tråd, som hon drivit sedan 2008. Elin är också initiativtagare till Broderikaféet, en oas för stockholmsbaserade brodöser som vill träffas och brodera tillsammans med andra. För sina engagerande broderigärningar tilldelas Elin Jantze Mimmi Börjessons broderistipendium 2014.

Och nu till det nästan allra viktigaste – stipendieutdelningen med påföljande broderikväll äger rum ikväll! Kom till Svensk Hemslöjd om du kan, träffa Elin och lyssna på ett broderisamtal mellan Elin och Anna Lisa Persson, också brodös och hemslöjdskonsulent bland annat. Här finns det mer information om kvällen! Och du, ta med dig ditt broderi om du vill!

Är du mer nyfiken på Elins arbete, kolla in det här inlägget som jag skrev apropå den fantastiska stolen som hon gjorde under våren, här är en detalj från den.

De prickiga enhörningarna är danska, daterade till 1786. Här en detalj från den broderade stolen av Elin Jantze. (Foto Elin Jantze)

Inlägget Elin Jantze får broderistipendium dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

I måndags gick Hemslöjdens evenemang Handmade Issues av stapeln, en dag där man samlat en rad ämnen, diskussioner och programpunkter i det handgjordas tecken. Stipendieutdelning (Hemslöjden förvaltar en rad fonder och delar ut en ganska stor pott pengar till olika slöjdändamål, i och med detta evenemang delades för första gången pengarna ut inför offentlig publik) för att uppmärksamma kreatörerna men också själva möjligheten att söka, föreläsningar och paneldiskussion stod på agendan. Liksom själva görandet.

Installerade och på gång. Anna Wengdins materialsamling från Do-shopen under Handmade Issues på Bonnier Konsthall i måndags. (Foto Kurbits)

Jag fick vara med i dagens mest kreativa projekt, i alla fall det som skedde mest live; Hemslöjdens Do-shop. I samarbete med Designtorget ville man se om det gick att slöjda till massproducerade föremål för att på så vis kunna få till mer handgjorda produkter. Designtorgets förvisso handgjorda, men ändå mångreproducerade vaser fick sig en omgörning av fyra utvalda slöjdare som bjudits in att slöjda live.

Fyra slöjdare, fyra material: Anna Wengdin som är en skicklig yllebrodös med textil och broderiet som uttrycksmedel, Gunnel Eriksson som är en av våra få rotslöjdare i Sverige, med sitt utsökta material björkroten. Anette Nilsson arbetar kreativt med trådslöjd och Simon Svennberg med spännande uttryck i trä. Alla fyra hade innan fått mått på de tre standardvaserna skickade, de hade fått bilder och en uppmaning att utifrån sina olika uttryck och  material förvandla, omvandla, ge ny funktion eller utsmyckning.

Dagens medverkande: Anette Nilsson och Anna Wengdin. Längst ner i bild Anna Åhlin Hägglund som ligger bakom Do-shopen tillsammans med Designtorget, här skymtar Amanda Hasselström från samma företag. (Foto Kurbits)

Dagen började hos Designtorget, där företagets creative director Amanda Hasselström förklarade Designtorgets önskan med Do-shopen:
”Om ni omfamnar det massproducerade objektet med handen, var hamnar vi då? Hur möts materialen? Skapa er egen värld, gå hur långt ni vill, ge föremålet ett annat användningsområde, eller inget användningsområde alls.”

Och nu installerade på Bonnier Konsthall, där slöjdarna satt under eftermiddagen. (Foto Kurbits)

Hemslöjdens Anna Åhlin Häggström, som stod för idén med Do-shopen och urvalet av slöjdare i samråd med Designtorget såg samarbetet som ett första kreativt möte, där diskssionerna kring det hangdjorda får en möjlighet att tas vidare.  Samarbetet innebär nu en  utvärdering och en fortsättning med mål att skapa nya produkter – hybrider mellan massproduktion och slöjd som det sades under dagen.

Anette Nilssons material är tråden, här är hon i full gång att göra en krona till vasen. Metalltråden varvas med pärlor och fiskfjäll (!) som gav ett fint skimmer. Anette ville behålla vasens funktion men addera utsmyckningen. Materialet är matchat till att passa vatten. (Foto Kurbits)

De mest påpassade och uttittade under dagen var förstås slöjdarna själva. Trots mycket publik, många frågor och diskussioner lyckades de fyra lösa problem på plats, fatta beslut och driva slöjdandet framåt. Mått och material var som sagt givna innan, Simon Svennberg hade frågat om möjligheten att ta med sig sin svarv till Bonnier Konsthall där dagen ägde rum, något som (tyvärr!) inte var möjligt.  Han kom därför med tre färdigsvarvade lock till vaserna, vilka under dagen fick täljda knoppar och färg.

Anna Wengdin hade broderat en gördel till sin smyckeburk, men det visade sig att det testexemplar hon hade köpt i butik diffade rejält med det exemplar som Designtorget försåg henne med. En intressant diskussion kring själva tillverkningen av vaserna  uppstod, maskiner och människor kring tillverkningen i Portugal gör alltså lite olika. En form som alltså varierar sig med flera centimeter, är det massproducerat?

Gunnel Eriksson valde också att ha kvar vasens funktion, men lade en rotkrans som dekoration. Hon började från början trots att rotslöjden är oerhört tidskrävande. (Foto Kurbits)

Utmaningen i dagen var förstås tiden. Dessa i sina material mycket skickliga slöjdare vet och behärskar sina tekniker, men är alla  väl medvetna om att handgjort tar tid. Anette Nilssons envetna böjande av metalltråden började från grunden, likaså Gunnel Erikssons rotbindning. Anna Wengdins centimeterdiff gjorde att också hon fick börja om.

Och så är det ju med det handgjorda. Det är ju också en kraft och tillgång. Att kittla och utmana det produktionssättet är nyttigt och roligt, samtidigt som det förstås kräver en snabb hand och ett vasst huvud.

Simon Svennberg fick alltså inte ta med sig svarven, men tillverkade istället knopparna för hand på plats. Hans vas blev en burk i tre storlekar, och dagens problemlösning handlade för honom om att tälja passande knoppar och huruvida locken skulle ha färg eller ej. (Foto Kurbits)

Anna Wengdin med applikationer, broderi och pärlor förvandlade vasen till ett smyckeskrin, där halsband och armband samsas. Dekorationen som hon förberett blev alltså för kort, vilket hon satte igång med att lösa. (Foto Kuribts)

Fler slöjdare behöver nå ut till större kundkretsar och världen behöver som alltid kvalitet och handgjorda objekt. Att de tar lite längre tid och kostar lite mer är något som vi i all högre utsträckning börjar vänja oss vid. Att se Designtorget i samarbete med Hemslöjden är en vettig, intressant och modig inriktning.

Designtorget går i och med detta också tillbaka till sina rötter i hög utsträckning, att hjälpa formgivare att nå ut till större marknader och att lyfta in småskaliga formgivare i nya sammanhang.

Hur blev det då? I slutet av dagen presenterades deltagarnas vaser på det här viset. Lite förberedelser och ett par timmars slöjdande senare hamnade Do-shopen här. Nu blir det spännande att se hur Hemslöden och Designtorget går vidare! (Foto Hemslöjd)

Dagens Do-shop hade som syfte att påbörja detta möte eller kreativa samtal mellan handaskicklighet och formgivna producerade föremål. Jag ser fram emot en utveckling av detta och hoppas att samtalet mellan Designtorget och slöjdarna får fortsätta och förhoppningsvis resultera i unika slöjdifierade hybridformer framöver.

Inlägget Do-shop slöjdifierar Designtorget dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Gammalt möter nytt och ljuv musik uppstår – åh, jag älskar sådana här projekt! Vilken lyx det är som kund att få ta del av den inspiration som kreatörerna fått till livs, fått välja bland! Det går verkligen att förstå hur de vridit och vänt på alla föremål på hyllorna. Men ja, från början – det här handlar om Sörmlands museum och det projekt som pågått sedan 2012, ”Gårdagens hantverk blir morgondagens design”.  Över hundra kreatörer var från början inbjudna att låta sig inspireras i museets 70 000 föremål.

Sörmlands museums nya produkter, med tydlig inspiration från de egna samlingarna. Emma Jönssons dopdocka på väggen, Johanna Törnqvists mönster på termosar och på vaxduk, samt Ulrika Eckarts keramik på bordet. (Foto Sörmlands museum)

Genom projektet har man alltså velat titta på sina egna samlingar för att se om det går att dels få fram nya produkter till museibutiken, dels kunna stärka kreativa näringar inom slöjd, konst, konsthantverk och design. Alltså, att ge kreatörerna jobb helt enkelt.  Så har nu skett:

En rad skisser, botaniseringar bland föremålen,  jurybedömningar senare (100 botaniserande kreatörer blev 15 med hjälp av en jury) har nu en kollektion lanserats, live i en popupbutik i Nyköping men också via den här webbutiken.  Man har också varit noggranna i att visa upp förlagor och det är ett mycket fint material att ta del av.

Brodösen Karin Holmbergs nåldynor att göra själv med inspiration ur de textila delarna av samlingarna. (Foto Sörmlands museum)

Mosaikplattor med inspiration i karvsnitt av Ulrika Eckhardt. (Foto Sörmlands museum)

Att kunna följa krukmakaren Ulrika Eckardts väg via samlingarnas ostformar till färdiga kakelplattor och smörgåsbrickor är fint. Liksom konstslöjdare Ingrid Esbjörnssons inspiration i bindsle och korgar till ett armband i björkvidjor och pärlor.  Emma Jönssons ljuvliga dopdocka Päronkungen med inspiration ur en dophätta, Frej Lönnfors framfart över samlinganras krympburkar har gjort att butiken fått en ny variant, Johanna Törnqvists mönster skapat ur ett arbetarhem från Eskilstuna.

Listan kan göras superlång, jag har en rad favoritföremål och förstås favoritgörare förstås, men främst handlar projektet om lusten och viljan att hitta vägar framåt, vilket verkligen har skett hos alla deltagare – det inspirerar mig allra mest.

Sjal i ull av Carina Marklund, med inspiration från ett franskt antependium som tillhör Fors kyrka i Eskilstuna, samt Hertig Karls vin- och ölglas, tillverkade av Lindshammars glasbruk. (Foto Sörmlands museum)

Träslöjdaren Simon Svennberg (som figurerade i Hemslöjd/Designtorgetsammanhang här på bloggen för ett par veckor sedan) med sina knivar. (Foto Sörmlands museum)

Här är alla projektets utvalda kreatörer, vars produkter alltså nu finns i produktion: Anna Helldorff, Christina Lindblom, Emma Jönsson, Ulrika Eckardt, Ingrid Esbjörnsson, Johanna Törnqvist, Joséphine Perini Stefansson, Lisa Sollenberg, Carina Marklund, Simon Svennberg, Ludwig Zachrisson, Ida Gerdemark, Frej Lonnfors, Karin Holmberg och Ramon Persson.

Ida Gerdemark med en av sina serieförvaringsböcker med inspiration från ett registerbord och ett kopparstick. (Foto Sörmlands museum)

Kolla in själva, i butiken går det att härleda inspirationen till varje föremål, hett tips till den som vill fördjupa sig i Sörmlands museums samlingar på ett nytt sätt.

Emma Jönssons dopdocka, Frej Lönnfors träbruk, saltkar av slöjdaren Ludwig Zackrisson och Ida Gerdemarks förvaringsbok. (Foto Sörmlands museum)

Inlägget Hantverk och design ur samlingarna dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Sarah Corbett från brittiska Craftivist Collective är i Stockholm i veckan. Hon är med i min bok Gerillaslöjd och jag spenderade ett par mycket roliga och intressanta dagar med henne i London hösten 2012. Nu ses vi igen, denna gång i Stockholm, och jag får lyxigt nog ägna dagar åt att guida henne runt.

Jag återkommer till vad vi ägnat tid åt den här veckan,  men vill gärna tipsa alla att besöka Beckmans designhögskola i eftermiddag, då Sarah håller en föreläsning om sin craftivistgärning, om sin ingång till hur det går att göra skillnad med händerna, samt hur hon utvecklat en metod kring broderiaktivism.

Föreläsningen är öppen för alla och det är bara att dyka upp, ingen föranmälan krävs. Här finns det mer information om eftermiddagen!

Sarah Corbett sätter upp en av sina broderitaggar i London där hon bor. Nu är hon i Stockholm, kom och lyssna på henne på Beckmans i eftermiddag! (Foto Robin Prime)

Föreläsningen inleds med ett samtal mellan Maria Diedrichs från tidningen Hemslöjd, Sarah och mig, då vi också pratar lite om den bredare rörelsen kring craftivismen, den jag i min bok kallar gerillaslöjd.  Hoppas vi ses!

Flera av er kanske redan har träffat Sarah i Sverige? Ni kanske deltog i hennes workshops i Göteborg, hörde henne under hennes föreläsning på Textilmuseet i Borås i helgen, eller rent av lyssnade till den musik hon var med och skapade? Textile Sounds gick av stapeln i helgen som gick, se mer om det fantastiska programmet här!

Inlägget Craftivism och gerillaslöjd på Beckmans dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det är sannerligen en vecka i craftivismens och gerillaslöjdens tecken, det finns annat för mig att skriva om här också, men just nu rullar det på i hög fart kring min bok, med intervjuer, samarbeten, föreläsningar och boksigneringar – det är förstås fantastiskt att få vara med om!

Sarah Corbett var alltså här i Stockholm, bland annat med anledning att ge en föreläsning på Beckmans i tisdags. Det gjorde hon med den äran med kring 90-talet åhörare på plats. Vi fick lyssna på hennes egen ingång till craftivismen, hennes metoder att jobba med främst broderiet som katalysator för att åstadkomma politisk förändring. Hon väcker mycket tankar och inspirerar i det mesta hon gör och säger kring craftivismen.

Sarah Corbett föreläser på Beckmans. (Foto Kurbits)

Sarah går nästan ingenstans utan sin pop up-craftivist-väska. Fylld med en massa tillbehör, redo att engagera någon i broderiaktivismens tecken. (Foto Kurbits)

Jag har alltså haft nöjet att få visa henne runt i veckan, och i måndags besökte vi  Handarbetets Vänners pågående jubileumsutställning. Sarah och jag fick  finfin guidning runt i huset, verkligen som pricken över i:et för att förstå mångsidigheten i Handarbetets Vänners verksamhet, där man alltså både har årskursundervisning, kortkursundervisning, galleriverksamhet som man numera kommer att öppna upp ännu mer, samt förstås det anrika HV Ateljé, konstsömnad för all sorts offentlig utsmyckning och broderier.

Något svårfotat, men bilden får representera maffigheten i verket (och Sarah Corbett) snarare än dess fantastiska guldglänsande detaljer. (Foto Kurbits)

”Votes for women” var det vinnande bidraget, och så som baneret var beställt att se ut. Något som brodöserna vid HV ändrade lite på… (Foto Kurbits)

Dock var nog en av de stora attraktionerna för oss  det mäktiga baneret från 1911, det som  efter utlyst tävling gjordes i Handarbetets Vänners ateljé, efter ganska grov moderering. Ursprunget till detta baner för International Woman Suffrage Alliance var i guld och prytt med en solsymbol och med text ”Votes for Women”. Vi lär oss att det var komponerat av konstnären Eivor Hedvall och att det vann den internationella tävlingen vid International Women Sufrage Alliance (IWA) kongress i London 1909. Ateljén vid Handarbetets Vänner fick uppdraget att göra banéret, men när det stod färdigt två år senare kom det inte alls att se ut som forslaget. Brodöserna i Stockholm ansåg att det krävdes större åthävor, ett mer luxuöst utförande samt ett kraftfullare uttryck.

Än idag är detta IWA:s officiella banér, det används och flyttas över världen när ordförandeländer växlas. Just nu hör banéret hemma i Grekland, även om det alltså fått respit att resa till Stockholm för att ingå i Handarbetets Vänners 140-årsjubileumsutställning.

Delar av Siri Derkerts gobeläng Vi-we-nous från 1963. (Foto Kurbits)

Det känns lite orättvist att i samma andetag också nämna övriga verk i utställningen, eftersom vi ju så tydligt hade detta för ögonen, men  jag passar ändå på att rekommendera ett besök, utställningen finns att se oktober ut. Här finns tre textila nedslag i offentlig och politisk miljö, verk som på något vis kommenterar och aktualiserar vikten av både Handarbetets Vänner som bas i och med att verken är gjorda där, men också vikten av offentlig textil utsmyckning i stort.  Alla tre verk är utvalda ur Handarbetets Vänners historia med anknytning till kvinnlig rösträtt och frågor om demokrati.

Siri Derkerts offentliga utsmyckning, gobelängen ”Vi-we-nous” från 1963 har hängt som en ridå i en gymnasieaula på Lidingö, det föreställer ett självporträtt av konstnären tillsammans med August Strindberg. Och den samtida konstnären Åsa Cederqvists verk  ”The expectation, devotion and the ambivalence of being penetrated and born – again”från 2010 som undersöker kvinnlig sexualitet med tydliga blinkningar bland annat till 70-talets feministiska konst. Ett helt århundrade i tre verk alltså. Jag gillar det avsmalnade perspektivet, och att det faktiskt går att lyfta en 140-årig historia genom tre starka nedslag.

Åsa Cederqvists Åsa Cederqvists, The expectation, devotion and the ambivalence of being penetrated and bord-again, från 2010. (Foto Kurbits)

Att få rundvisning i Handarbetet Vänners vindlande lokaler, med möjlighet att se lektionssalar med alla dessa vävstolar (!) ända ner till labbet längst ner där elever i vita labbrockar färgade garn med millimeterprecision, till att få klättra ända längst upp i huset till HV Ateljé var en upplevelse.

Ateljén visade smakprov på sin mångåriga historia av briljanta samarbeten med konstnärer, textilkonstnärer och institutioner, just denna dag arbetades det på en textil skulptur till en kommande utställning, renovering av kyrkotextilier,  samt på en rad flaggor. Tack för besöket Handarbetets Vänner, roligt att få se utställningen, men också hur ni har det.

Den öppna galleriverksamheten fortsätter, själva jubileumsutställningen finns att se oktober ut, sedan stundar omhängning. För aktuellt program, se här.  Och här finns mer information om HV Skola,  många inspirerande kurser och elevarbeten!

HV Ateljé, där vi får verksamheten beskriven för oss, mycket spännande! (Foto Kurbits)

För att väva behövs det tråd…HV Ateljé har mycket av den varan. (Foto Kurbits)

Den som vill följa Sarah Corbett i sin gärning (rekommenderas!) kan kolla alla de projekt hon gör tillsammans med sitt kollektiv, Craftivist Collective. Just nu är hon aktuell bland annat i samband med den pågående utställningen Disobedient Objects på V&A i London, där hon håller workshops i samband med utställningen.

Hon samarbetar också med studenter vid Royal School of Needlework just nu, samt genomför en rad olika kampanjer för att förbättra världen. Sarah är också väldigt aktiv i sociala medier, hon heter @craftivists i alla kanaler, Instagram liksom Twitter.

Sarah Corbett på besök på Hemslöjden inför tisdagens föreläsning. (Foto Kurbits)

Inlägget Craftivisten Sarah Corbett i Stockholm dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

”Vår gamla svenska hemslöjd är så gedigen, så rik på motiver, så varm i färger och så äkta personlig att den i sanning bör läggas till grund för framtidens slöjd. Den har en fond så rik att giva av att dess framtid ock bör bliva ljus och mäktig.”

Citatet är Lilli Zickermans, hemslöjdsrörelsens och Föreningen för Svensk Hemslöjds grundare, som om hösten 1899 tillsammans med bland annat Prins Eugen tog initiativ till både föreningen och butiken Svensk Hemslöjd. Det var 115 år sedan och ikväll firas det med pompa och ståt i butiken Svensk Hemlöjd i Stockholm, se alla detaljer här. 

Lilli Zickerman, 1858-1949. Hemslöjdsrörelsens och Föreningen för Svensk Hemslöjds grundare. (Foto okänd)

Lilli Zickerman reste också runt i Sverige för att kartlägga och dokumentera slöjden och dess görare, hennes spår finns tydliga än idag. Det är intressant att hon så starkt och så tydligt såg potentialen i de hantverk hon kom i kontakt med.

Men den inventering och fotografering av allmogens textila föremål runtom i landet bidrog  också till att lyfta, bevara och sprida kunskap om vårt kulturarv. Lilli Zickermans gärning innebar även att ge kvinnor ute i landet hjälp till självhjälp, en insats jag ibland tycker förringas eller glöms bort.

22 000 fotografier finns lämnade efter Lilli Zickermans inventeringsresa i början av 1900-talet. För att bevara och dokumentera tog hon bilder, som hon senare lät handkolorera. (Foto Lilli Zickerman)

Allt detta firas nu i butiken som alltså finns kvar i samma ägandeform och med samma affärsidé – att visa upp slöjden som finns runt om i landet. Gå förbi butiken i eftermiddag om du har möjlighet, och var med och skåla till Lillis och föreningens ära! 115 år är en imponerande ålder.

Ikväll 17.00 firas jubileet lite extra i butiken i Stockholm. Föreningen för Svensk Hemslöjd 115 år. (Foto Jenny Berge)

Inlägget Svensk Hemslöjd fyller 115 år! dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Dessa fina bilder kommer från Katarina Bryggare och Nina Roeraade, de utgör tillsammans Roeraade Bryggare och just nu finns deras verk på HV Galleri i Stockholm.

Utställningen heter I skogar och andra salonger, tillsammans jobbar de i kollageform, och blandar här tryck, broderier, tecknat, målat, överfärgat, textil och björkplywood. De sista ser så himla spännande ut – ja, allt ser så fint ut! Fram till 9 november har vi som är i närheten möjlighet att se utställningen.

Roeraade Bryggares utställning på HV Galleri just nu heter I skogar och andra salonger. (Bild Roeraade Bryggare)

Låter Roeraade Bryggare bekant? Jo, de båda formgivarna har arbetat tillsammans ett tag, de är utbildade på Textilhögskolan i Borås och på Konstfack, de frilansar på var sitt håll, men tillsammans gör de främst mönster, utställningar och produkter. Jag har skrivit en del om dem tidigare, här och här, då jag gillar deras formspråk och känsla för hur samtid och historia kan prata med varandra.

Fin figursågad plywood ingår också i utställningen från Roeraade Bryggare. (Foto Roeraade Bryggare)

Inlägget Roeraade Bryggare på HV Galleri dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

För ett par månader sedan blev jag galet charmad av de originalkuddar som Handarbetets Vänner hittat i sina arkiv, gjorda av ingen mindre än Edna Martin.  Ni var många med mig som blev förtjusta i kuddarna som då fanns att se på Formex. Jag har sedan dess hört att ett intensivt arbete pågår för att sätta mönstersatserna i produktion, goda nyheter kan alltså vara på väg!

Men den som gillar  50- och 60-talsbroderi och också gillar att brodera själv behöver inte heller vänta länge alls på inspiration!  Kolla in den här kommande boken, Broderier från 50- och 60-talen kommer ut i början av december och innehåller tio beskrivningar till originalbroderier att brodera själv. Boken är skriven av Ann-Sofie Svansbo och Anna Lindqvist.

Röd frukt av Ingrid Franzén-Weiss, från 1955. Ingår i boken Broderier från 50- och 60-talen. (Foto Thomas Harrysson)

Ni kanske känner igen formatet, boken ges ut av Hemslöjdens förlag i deras gör det själv-serie. Och därför finns det också instruktioner, originalskisser och inspirationsbilder. Boken är ett samarbete med Östergötlands museum, som har originalen i sina samlingar.

Broderierna togs nämligen fram av Östergötlands läns hemslöjdsförening får jag veta, i samarbete med de främsta textilkonstnärerna under 1950- och 1960-talen. Vilken skatt alltså!

Trädgård av Ingrid Skerfe-Nilsson, 1956. (Foto Thomas Harrysson)

Smyckeskrin ur den kommande boken Broderier från 50- och 60-talet. (Foto Thomas Harrysson)

Här skymtar det förbi verk av Elsa Agelii, Ingrid Dessau och Birgitta Werner-Johansson, boken innehåller fler textila stjärnor. Jag har inget kläm- och kännexemplar, vi får tåligt vänta till 6 december då boken släpps på Hemslöjden i Östergötland samt på Östergötlands museum. Du som är i trakterna då kan också se bokens original i en utställning på museet. Så fint!

Silverrosor, Elsa Agelii, 1962. Ur boken Broderier från 50- och 60-talen. (Foto Thomas Harrysson)

Boken består av tio beskrivningar på mönster du kan brodera själv. (Foto Thomas Harrysson)

Inlägget Brodera som på 50- och 60-talet dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Brodösen Marie Brian säljer via sin egen sajt Cotton Floozy och via Etsy sina broderier, hon är smart, slagkraftig och utåtriktad i sina broderade budskap, ofta med ämnen som feminism, mänskliga rättigheter och politik. För detta får hon ta emot en hel del kommentarer, som över tid förvandlats till näthat. För att orka fortsätta och för att kunna hitta ett förhållningssätt till de anonyma, ofta mycket grova, kommentarerna har hon startat kampanjen #adorablehate.

Marie Brian broderar det näthat hon får kring sitt arbete och sin sajt The Cotton Floozy. (Foto The Cotton Floozy)

I hashtaggen postar hon broderier på instagram, fint genomförda, ofta dekorerade och med en hel del arbete nedlagt – på de anonyma kommentarerna. Genom att brodera de kommentarer hon får anonymt kanaliserar hon ondskan på ett konstruktivt vis: ”det är ett kreativt sätt att möta det anonyma. Broderiet som uttryckssätt, något som oftabetraktas som kvinnligt och därför ineffektivt, och göra det till starkt, direkt i en kvinnlig anda, förändrar maktbalansen”, säger hon om sitt projekt.

Adorable Hate gör alltså näthatet gulligt i sitt utförande, och därför blir intrycket trots hatet, smått absurt och löjeväckande. Brodösen Marie Briand ligger bakom #adorablehate. (Foto The Cotton Floozy)

Adorable Hate har pågått ett par månader och har fått uppmärksamhet för hur broderiet fungerar som spegel och sätt att bolla tillbaka de ibland riktigt vansinniga och upprörande kommentarerna. Genom att göra dem extra fina, gulliga, med dekorativa detaljer blir de ibland nästan löjeväckande i all sin elakhet eller frustration. Marie Brian sammanfattar projektet galant tycker jag; ”haters gonna hate, stitchers gonna stitch”. Så sant så sant.

#adorablehate av Marie Brian. (Foto The Cotton Floozy)

Och oj vad jag stödjer detta projekt. Näthat i alla sina former är ett fruktansvärt, förnedrande, ovärdigt, småsint och fegt brott. Olagligt och ändå så vanligt.

Inlägget Haters gonna hate, stitchers gonna stitch dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.