I lördags såg det ut så här i Tantolunden i Stockholm, nedanför Liljeholmsbron. Snett bortanför den lagliga graffitiväggen samlades tiotalet utövare, som i en gemensam aktion satte upp taggar för att lyfta det faktum att vi behöver en bättre klimatpolitik och större fokus på att minska vår klimatpåverkan.

Ändra systemet – inte klimatet! av @rutigt_ I lördags ägde en gemensam aktion för klimatet rum i Tanto i Stockholm. Budskapen stickades, broderades och syddes och sattes upp. (Foto Kurbits)

De utövare som deltog är alla knutna till facebookgruppen Gerillaslöjdare Unite!, där diskussionen förts en tid för att genomföra den här manifestationen. Dessa gerillaslöjdare är engagerade i sina egna uttryck och taggar i sina egna personer, men det som är så roligt är att hantverksaktivismen ju också fungerar så fint i gemenskap.

I mars förra året genomfördes en första kampanj, då under den gemensamma #metoo-röelsen (se mer om den taggningen här!) – och nu var det alltså dags igen.

Planeten är i våra händer! Gerillaslöjdare i gemensam aktion. Allt kan vända och Än är det inte kört, av @sibyllagun och verken till höger har signaturen @strikkchics. (Foto Kurbits)

Ur väskorna i lördags plockades en rad olika taggar upp – virkade, broderade, sydda, textiltryckta – alla tekniker är förstås möjliga när det kommer till att uttrycka sina åsikter med händerna. Det bekanta Gunnebostängslet passar bra för alla sorters budskap och ganska snart var själva uppsättandet igång.

Greta Thunbergs mycket välformulerade ord blev här fångade i textil. (Foto Kurbits)

Förbipasserande tittar nyfiket, men på det hela taget passerar själva uppsättandet väldigt stillsamt och obemärkt. Men så fort budskapen börjar växa fram – “Every hour is earth hour”, “Global Solidarity”, “Global Warning”, “Allt kan vända” – stannar fler till och vill veta vad som händer. Många med positiva tillrop och med medhåll. Gerillaslöjd engagerar och väcker diskussion och samtal, vilket är så fint att se.

Every hour is earth hour, tagg av @needle_poet och här på väg upp på det gemensamma gunnebostängslet. (Foto Kurbits)

@sibyllagun in action. (Foto Kurbits)

En av styrkorna med dessa grupptaggningar är att alla i sig uttrycksfulla och i stil varierade uttryck får en sån gemensam styrka när de sätts ihop. Det blir en fin helhet, och när själva temat är gemensamt blir också budskapen så tydliga.

Dagens taggning avslutades med att alla fick berätta kort om sitt verk och sina tankar inför budskapet och evenemanget. När hantverket används som metod kommer många tankar automatiskt, då ju dessa arbeten tar tid att skapa. Det var fint att få lyssna till dessa vittnesmål och höra det engagemang som ju också är så synligt i resultatet tycker jag.

Gemensam aktion från medlemmar ur Gerillaslöjdare Unite! i lördags i Stockholm. (Foto Kurbits)

Vill du också gerillaslöjda? Gå med i vår gemensamma facebookgrupp! Där föds och delas ideer, tankar om uttryck och kampanjer, där får hantverksaktivismens många glädjen och fördelar luft och rymd. Kom och var med du också!

Och vill du se dessa taggar live är det alltså till Tantolunden du ska bege dig omgående, förhoppningsvis får de sitta kvar ett tag framöver.

Naturens rättigheter – ett avtryck i textil om hur förändringar i klimatet ställer allt på ända. Utövaren Ulrika in action. (Foto Kurbits)

Global Warning – garntagg av @needle_poet till förmån för klimatet förstås. (Foto Kurbits)

@strikkchics in action för klimatet. (Foto Kurbits)

Redskap bra att ha när det ska taggas på publik plats. Liksom påsen med buntband! Här visar @rutigt_ upp sitt kit, hon var också initiativtagare till dagens manifestation för klimatet. (Foto Kurbits)

The post Global Solidarity: Gerillaslöjdare i gemensam garnaktion för klimatet appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det här är något som gjorde mig så upprymd, jag kom i kontakt med konstnären Carina Marklunds arbete med den här ridån för en tid sedan och vill gärna dela med mig av detta vackra. Till Folkets hus i Kallhäll i Stockholm har hon gjort den här ridån, som publik och offentlig konst är ju en ridå ett så fint bidrag tycker jag, då det både fyller en viktig funktion och är i blickfånget i en rad olika och mycket varierade tillfällen. Många får helt enkelt ta del av ett sådant verk.

Den stora ridån Ton Sagor Magi – fast annorlunda är gjord av konstnären Carina Marklund, till Folkets hus i Kallhäll. Ridån invigdes innan jul. (Foto Edvard Koinberg/Folkets Hus&Parker)

Jag frågade hur Carina själv tyckte om uppdraget och hur arbetet gått till. Hon berättade bland annat att en ridå länge varit en dröm, “Den stora textila bilden!” förstås. Hon säger också att arbetet har inneburit en rad utmaningar:
– Även om jag arbetat med samma tekniker som jag brukar har jag inte kunnat gå till väga på samma sätt, och jag har fått arbete mycket större än vad jag är van vid. Gå från små stygn i tunna kvalitéer till stora och kraftfulla, tydliga stygn i grovlekar som syns på långt håll. Det är häftigt att få använda och utmana en teknik som broderi som många säkert tänker som smått eller litet, i stora bilder. 

Ridån är gjord i olika tekniker, screentryckta teckningar, broderi och adderade tygapplikationer. Allt format till en helhet av konstnären Carina Marklund. (Foto Edvard Koinberg/Folkets Hus&Parker)

Klumpfisken eller det simmande huvudet representerar den fria tanken i Kallhälls Folkets hus nya ridå gjord av Carina Marklund. (Foto Edvard Koinberg/Folkets Hus&Parker)

Hur arbetar du?
-Mina bilder är ofta öppna i sin uppbyggnad som collage. Där djupverkan och spänning byggs upp genom de olika ytorna som skapas av de screentryckta teckningarna, det taktila broderiet och de adderade tygapplikationerna.

Uppdraget kom från Folkets Hus och Parker och Carina säger att hon verkligen gillar att arbeta med offentlig konst:
– Jag tror verkligen på konstens kraft, den har möjligheten att väcka ordlösa känslor och tankar till liv.  Den kan ställa frågor, ge kraft och mod att våga förändras, eller förvånas.

Carina Marklund själv, framför sin fantastiskt sinnrika och detaljfulla ridå. (Foto Edvard Koinberg/Folkets Hus&Parker)

Varifrån kom inspirationen?
– Från Folkets hus i Kallhäll. En plats där människor får mötas, drömma och utvecklas genom konst och kultur. Här visas liveopera, biofilmer, det finns en kör, dansgrupper, man har föreläsningar. Jag har velat skapa en värld som bjuder in till egna tolkningar och skapande av berättelser. Men vill man kan man se de olika djuren som symboler för de olika verksamheterna.

Carina Marklund exemplifierar; De praktfulla paradisfåglarna blir till som tjusiga operasångare, tranan förknippas ofta med dans, bläckfisken med sina många armar håller många bollar i luften. Barnet blir till en symbol för nyfikenhet, öppenhet och framtiden. 

“Världen befolkas av de mest underliga och fantastiska varelser, som t.ex den lilla kolibrin med fyra stjärtfjädrar. Verklighetens fantasi och magi. Eller pelargonbladen, alldagliga visar de på det vackra i vardagen. Här tryckta i guld”, säger Carina Marklund om sin ridå. (Foto Edvard Koinberg/Folkets Hus&Parker)

Så många fina tankar nedsydda i denna ridå alltså! Och visst är resultatet mäktigt och magiskt? Så där som jag hör Carina berätta, sinnebilder för dröm, fantasi och just som ju konstens förmåga är, att skapa förbindelser mellan olika delar av verkligheten.
– Precis så är kvinnan med det långa håret, sinnebilden för just drömmen och fantasin; inspirerad av Majgull Axelssons Augusta från boken Slumpvandring, hon som har sina berättelser gömda i håret.

Kvinnan med det långa håret längst upp på Carina Marklunds ridå är en sinnebild för dröm och fantasi. Den symboliserar konstens förmåga att skapa förbindelser mellan olika delar av verkligheten. (Foto Edvard Koinberg/Folkets Hus&Parker)

Också ridåns blå bakgrundston ska symbolisera en känsla av rymd och hav och okända landskap berättar Carina, “ännu inte kartlagda av människan och därför en kraftkälla för fantasi!”. Här finns så många roliga och ömsinta tankar och kopplingar, har du vägarna förbi Kallhäll är ett besök till Folkets hus att rekommendera! Men titeln på ridån, Ton Sagor Magi – Fast Annorlunda?
– Det är en parafras på en haikudikt av Tomas Tranströmer säger Carina. Som med sitt underbara språk visar på magin i naturen och vardagen.

(Foto Edvard Koinberg/Folkets Hus&Parker)

The post “En kraftkälla för fantasin” Inspirerande ridå av Carina Marklund appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Missa inte den pågående utställningen på Hemslöjden i Skåne, Landskrona där den alltid så briljanta Takao Momiyama ställer ut ytterligare en kort tid – fram till 2 mars finns möjlighet att se hans omsorgsfulla lagningar och förbättringar av sina egna kläder.

Just nu ställer textilkonstnären Takao Momiyama ut sina lagade plagg på Hemslöjden i Skåne, Landskrona. Broderade i sashiko ger han sina kläder nytt liv. (Foto Hemslöjden Skåne)

Takao Momiyama broderar i sashikostygn och vardagsplaggen får här föra berättelser om användaren vidare, men stygnen står också för ett sätt att leva som vi kan inspireras av. Att vårda och ta hand om våra plagg gör oss gott

Lappandets och lagandets filosofi, vackert genomfört av Takao Momiyama. (Foto Hemslöjden Skåne)

Jag har haft den stora glädjen att prata med Takao vid flertalet tillfällen under det gångna året och blivit väldigt inspirerad av hans sätt att se på inte bara stygnen i sig, utan filosofin bakom dem:

Grunden i hans utövande av sashiko handlar om att laga något trasigt och därmed kunna fortsätta använda textilierna, han återanvänder varje liten del av de textilier han brukar och ger därmed också plaggen nytt liv.

Takao Momiyamas förstygn är noggrant genomförda som ett sätt att vårda men också som ett sätt att visa omsorg om miljö och omvärlden. (Foto Hemslöjden Skåne)

Han ställer ut sina träningskläder, sina vardagsplagg och sina lagade textilier och allt hänger därmed ihop menar han, stygnen anger tonen och visar vägen. Sashiko handlar för honom också om vardagslivets omsorg och det är så han tillämpar sitt broderi.
– Att vårda och ta hand om och visa vördnad för materialet, för tiden och livet. Textilen blir som en metod för en livsstil som visar hur vi borde leva, hur vi borde ta omhand och framförallt inte bara köpa nytt.

Verk av Takao Momiyama. (Foto Hemslöjden Skåne)

Jag gillar inställningen och förstås även anslaget i livsstilen. Det är också så intressant att  textilen funnits med honom genom yrkeslivet, men det är först nu som pensionär som han ägnar sig helt och fast åt det han beskriver som “de enkla stygnen”.

Han är utbildad i textil design och konst på Konstfack och bor sedan tiotalet år utanför Simrishamn i Skåne. Men att laga kläder det har han alltid gjort:
– Jag har tränat kampsport i över 50 år och där behöver kläderna hålla. Att laga för hand ger en mjuk känsla, stygnen blir behagligare och skönare att bära mot kroppen. 

Verk av Takao Momiyama. utställningen pågår till 2 mars. (Foto Hemslöjden Skåne)

Jag frågade honom tidigare om det är någon skillnad mellan det konstnärliga uttryket i lagandet, och det funktionella utövandet i det plagg han använder, han svarade så här, vilket ju blir extra tydligt i den här utställningen också:

Nej, jag tänker inte att det är någon skillnad. Jag kan bli överraskad över att det är vackert på samma sätt, jag ställer ju också ut mina vardagsplagg. Jag äger ungefär 20-30 plagg som jag använder och lagar om igen.

Gå och se ni som kan helt enkelt. Fram till lördag denna vecka finns sashikoutställningen kvar. Här finns mer att läsa om Takao Momiyama, jag skrev om hans arbete i samband med utställningen KIN som visades på Formex i augusti förra året.

The post De stillsamma förstygnens förkämpe appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Idag firar vi internationella kvinnodagen, något som är viktigt och på riktigt för alla kvinnor världen över. Här på Kurbits firar jag genom att hylla mödrars, farmödrars och mormorsmödrars talang, kreativitet och jävlar anamma kring handarbete.

Den tysta kunskap som traderats genom historien är något som vi bör känna både vördnad och glädje över – du där, var stolt över att din mamma lärde dig sticka! Tänk att hon kunde visa dig!

Exempel på vacker restprodukt. Handledsvärmare och väska av material som blivit över, formgivningen är anpassad efter det man hade. Från Nordiska museets Folkkonstutställning. (Foto Mats Landin Nordiska museet)

Sett några generationsled längre tillbaka är det rentav fantastiskt hur kvinnor försett sina familjer med de kläder, filtar, handdukar och textilier de behövt, som en del av sin vardag. Och ofta inte bara löst den praktiska funktionen, utan också gjort det med estetiska ambitioner.

Titta bara på bilder exempelvis från Nordiska museets permanenta utställning Folkkonst här ovan, jag har visat dem förr.

Johanna Törnqvist använder sin mormors samling plastband och spetsar till nya halsband och armband. (Foto Johanna Törnqvist)

Så, respekt alla kvinnor! Generositet och ömsinthet och vördnad är vad vi visar våra handarbetande tanter, glädje och historisk omsorg är vad vi känner. Och respekt är också något vi tar med oss när vi nu förvaltar, omprövar, använder oss av och tar vidare den kunskapen in i 2000-talet.

Idag sätts handens arbete, möjligheten att göra själv och förmågan att för egen maskin tillgodose sina behov i bruk på ett mer genomgripande plan än på länge.

Något praktiskt, värmande eller funktionsfyllande. Något estetiskt tilltalande. Något politiskt utmanande eller ideologiskt bekräftande. Vi får faktiskt välja! Tack vare kvinnor i generationer före oss och deras kamp inte bara med stickor eller broderinålar har vi idag oerhörda möjligheter att använda oss av vårt kreativa handarbete precis hur vi vill och bestämmer.

Tack alla kvinnor för den kunskapen och erfarenheten! Vi gör vårt bästa här för att ta hand om traditionen i ert arv och föra det vidare till nya funktioner och nya material, såsom jag nog tror att ni hade velat.

Craftivisten Lisa Anne Auerbachs budskap är solklart. Och hemstickat. (Foto Lisa Anne Auerbach)

EDIT: Det här inlägget publicerade jag för ett par år sedan och det glädjer mig att se att det finns samma relevans fortfarande – gå ut och gör din röst hörd kring frågor om jämställdhet, rättigheter och hantverk just idag! Och har du tur ser du säkerligen en eller annan tagg på temat också – kolla in Gerillaslöjdare unite! och Gerillaslöjdsfestivalen för digital inspiration.

God internationell kvinnodag! (Foto http://knithacker.com)

The post En hyllning till handarbetande kvinnor appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

För en tid sedan släppte Hemslöjdens förlag sin nya satsning på teknikhäften, där en teknik eller en företeelse står i centrum. Tre häften på samma gång till blev det dessutom, Lappa och Stoppa samt Shibori. Och visst är det så, att böckerna om lappning och stoppning hör ihop inte bara tematiskt i serien Lappa och Laga utan också avsändarmässigt. Bakom dem ligger duon Katarina Evans och Katarina Brieditis, och det är dessa som främst kommer i fokus i det här inlägget. Shibori-häftet, signerat Eva Davidsson kommer i senare inlägg och det första häftet i den här serien skrev jag om här!

Två böcker med fokus på lagning av dina kläder har nyligen kommit ut på Hemslöjdens förlag. Teknikhäftena som heter Stoppa och Lappa är gjorda av Katarina Evans och Katarina Brieditis. (Foto Karin Björkquist)

Böckerna Stoppa och Lappa är föredömliga som samlare av tekniker för att få resultat. Här finns hjälp att få för att laga det mesta av dina plagg i garderoben, ett hål på tröjärmen, en sliten skjortkrage, ett byxknä eller en lapp för en fläck som inte går bort i tvätten. Här finns tillfällen och tekniker för det mesta som rör de lagningar du kan behöva därhemma. Ofta i steg-för-steg-beskrivningar och med illustrationer, men ofta mer som förhållningssätt till och olika sätt att tänka kring teknikerna och materialen. Det är roligt att ta del av. Liksom de många fiffiga knep och smarta – konstnärliga –  lösningar på problem som livet eller tillfälligheter orsakar våra plagg.

Ett hål behöver ju inte alltid döljas, eller hur? Gör som författarna, gör något av det! Ur boken Stoppa av Katarina Evans och Katarina Brieditis. (Foto Karin Björkquist)

Katarina Evans och Katarina Brieditis är ju superstjärnor när det kommer till just detta; att bjuda på sin kreativitet och inspiration i kombination med den gemensamma kunskapen de besitter inom området och deras samlade kunskap är en fröjd att ta del av för inspirationen och vägledningen till den egna stilen. Eller som författarna skriver:

Högen med kläder som borde lagas får nytt värde, plötsligt är den inte ett dåligt samvete utan ett spännande handarbetsprojekt.

Här blir den mer av det senare än något måste eller tråkigt, vilket är fint.

Finfint och ihärdigt lappade jeans, ur boken Lappa från Hemslöjdens förlag. Teknikhäftet är gjort av Katarina Brieditis och Katarina Evans. (Foto Karin Björkquist)

I boken Stoppa visas prov på en rad klassiska stoppsömstekniker som går att använda för att laga de slitna plaggen. Här är fokus också på att just fylla ett hål med olika stopptekniker, men också kombinerat med andra klassiska tekniker -utdrags- och hålsömmar, vitbroderi och spetssömstekniker. Om man som duon, har fokus på att förlänga livslängden på ett plagg (och inte tänka att lagningarna behöver hålla i tre generationer/för all framtid/vara felfria för kommande släkte) finns här roliga sätt att göra det.

Det är något av dessa häftens största förtjänster och behållning tycker jag – att kreativiteten kan ta så många roliga vägar och något så trist som ett hål, en fläck eller en reva kan ge upphov till personliga uttryck och en helt egen garderob.

Lappar med påsydda små kaststygn längs kanterna ger dessa bitvis utslitna skjortor nytt liv. Byt ut kragar, använd tyg från andra skjortor, mixa och sy om tipsar författarna. Ur Laga. (Foto Karin Björkquist)

Släng inte slitna kläder. Går de inte att laga kan de delar som fortfarande är okej användas som reservdelar till andra plagg.

Stoppa dina strumpor så som du vill! Teknikhäftena Lappa och Stoppa bjuder på en mängd inspiration på vägen. (Foto Karin Björkquist)

De fina bilderna i böckerna, tagna av fotografen Karin Björkquist väcker också inspirationen och lusten att se över den egna garderoben. Teknikhäftenas form och omfång har fått fullt fokus på att vara praktiska och låt inte de något strama omslagen stå i vägen för innehållet, det lustfyllda som ju stoppning och lagning uppenbart kan vara.

Önskvärt hade förstås också varit med ännu mer tips och exempel, men häftets natur är väl  att det ska vara tillgängligt och lättarbetat till formatet, jag förstår ju det.

Katarina Evans till vänster och Katarina Briditis till höger. Författare till Hemslöjdens förlags teknikhäften Lappa och Stoppa. (Foto privat)

Teknikhäftena består av en mängd stiliga lagningar som oftare än inte får synas. Personligt och ett sätt att göra plagget mer till sitt eget, enligt författarna Katarina Evans och Katarina Brieditis. (Foto Karin Björkquist)

Roligt sätt att fixa till en t-shirt! Sätt trycket på en ny t-shirt och vaddera det! Ur Lappa av Katarina Evans och Katarina Brieditis. (Foto Karin Björkquist)

Men som sagt, teknikhäftena från Hemslöjdens förlag är en satsning som fokuserar på att förmedla kunskap om olika praktiska tekniker och det är exakt vad som sker med hjälp av dessa två böcker på utmärkt sätt. Inspirationen och den personliga stilen som följer med får vi på köpet av författarna.

******
I det här inlägget finns det två länkar till  Bokus –  (Lappa) (Stoppa) –  som rekommenderat inköpsställe av böckerna. Detta ingår i ett samarbete med Kurbits och det möjliggör att jag kan skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Innehållet är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.

The post Lappa och stoppa med stil – så gör du dina lagningar personliga appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

I slutet av förra året fick jag ett spännande och intressant uppdrag från hemslöjdskonsulenthåll, där konsulenterna i Norrbotten och i Värmland nu arbetar med Koncept Slöjd Håller, där sajten ska få ett större fokus på slöjd och hållbarhetsfrågor. På vilket sätt kan det handgjorda vara relevant för en omställning till en hållbarare livsstil och hur mycket kan du och jag göra?

Jag fick intervjua fyra briljanta yrkesverksamma personer som alla har olika ingångar i detta;

Lagade träningskläder av Takao Momiyama. (Foto Gunnel Pettersson)

Gunnar Almevik som är bebyggelseantikvarie och forskare inom hantverkskunskap vid Göteborgs universitet, Ingeborg Skaar som är textilkonservator och ger nytt liv till textilier, Takao Momiyama som är sashikokonstnär med lagandet som konstform samt Andreas Nobel som är möbelformgivare och inredningsarkitekt med en förkärlek för det trasiga.

De samtal jag hade kom att röra mycket av det som jag själv tycker är slöjdens innersta kärna, det som gör den så relevant. Andreas Nobel uttryckte det så här:

Saker kan till och med bli bättre av att bli lagade. Det handlar inte bara om ekonomi eller ekologi, utan också om estetik. Att producera saker innebär att vara människa.

Ett trasigt handtag till ugnen och ett ersatt av trä. Andreas Nobel är intresserad av att laga. (Foto Andreas Nobel)

Och Ingeborg Skaar som så klokt konstaterar att vi behöver mer kunskap om hur textila material fungerar idag, ju mer kunskap desto friare är vi att experimentera och få dem att hålla längre menar hon.

Lär känna dina plagg, det gör inte bara att din garderob håller längre, det ger också en hållbarare livsstil!

Läs mer om vad dessa fyra kloka personer har att berätta om sätt att bevara, förändra, se över och prioritera kring material och tekniker.

Här finns alla artiklar samlade >>

Trevlig läsning!
Här finns mer läsning att göra om själva projektet Koncept Slöjd håller.

The post Lagning och skötsel – ny artikelserie på Slöjd Håller appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En riktigt fin påskhelg önskar jag och vad kan vara mer inspirerande en påskafton än den här magiska laddningen påskägg, gjorda av den fantastiska Karin Ferner? Jag fick dessa nytagna bilder från Karin i veckan och dessa är alltså ägg hon gjort under åren och har som hon beskriver det “i sina gömmor”.  Kollektionen är hennes egen privata och jag verkligen förstå att detta är något som är en fröjd att få ha runtomkring sig när påsken närmar sig.

Magiska svartsticksbroderade påskägg, signerade Karin Ferner. (Foto Karin Ferner)

Vi får glädjen att njuta av Karins bilder istället. Jag frågade henne om hur äggen kommer till och hon berättar att hennes absoluta favoriter är de små svartsticksäggen:

Broderierna på äggen är köpta på loppisar. Svartsticket på några av äggen är hämtade från totalt utslitna svartstick från Leksand. Jag väljer broderier efter hur nyfiken jag är på hur det kommer att se ut på ett ägg.

Broderade ägg som håller och håller, här fint komponerade i bild av konstnären, folkkonstuttolkaren och silversmeden Karin Ferner. (Foto Karin Ferner)

Jag är så himla förtjust i dem, då de för mig står för så mycket av folkkonstens vackra, hur de olika mönstren i all sin spretighet på ett så fint sätt pratar ihop sig och genom stygnen och materialen ändå visar att de hör ihop på ett maxat men ändå självklart sätt. Om det är sättet teknikerna eller motiven liksom fäster sida vid sida eller vad det nu är, jag tycker äggen symboliserar tillvaratagandet, återbrukandet och det vårdande som traditionen alltid stått för så fint.

Så mycket ljuvligt i en och samma korg – Karin samlar gamla loppisbroderier och gör dessa små skönheter. Främst till sin egen samling numera. (Foto Karin Ferner)

Äggen är också vackert fångade i den schablonmålade asken som fanns med i Karin Ferners omtalade utställning i Landskrona i höstas, visst blev det vackert? En riktigt fin nyhet är att Karin numera finns på instagram, följ hennes arbeten där!

En riktigt glad påsk från Karin Ferner med dessa ägg alltså! (Foto Karin Ferner)

Så med mycket god hjälp av Karin Ferner önskar jag er alla en skön, inspirerande, stillsam och fina dagar, Glad påsk!

Karin Ferners magiska samling påskägg, kolla in va! (Foto Karin Ferner)

The post Kurbits önskar Glad Påsk! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Endast i helgen, fredag,  lördag och söndag 26-28 april finns möjlighet att se pågående arbeten av studenter på kandidatprogrammet i textilkonst på HDK. Utställningen kallar de Textilepidemin.

Platsen är Konstepidemin i Göteborg, och de utställande studenterna är Alva Markusson, Angie Strandberg, Clara Fina Frisk, Ebba Andersson, Elin Östling, Erik Torstensson, Felicia Rauma Andersen, Frida Rådlund, Henny von Schantz, Lina Loca Gustafsson, Nora Söder, Sara Hellåker, Thilda Olsson och Vera Asptjärn.

Här är något av vad de visar.

I helgen på Konstepidemin, bland annat Ebba Andersson; Ett pärlband av vardag. (Foto HDK)

Från kommande utställningen Textilepidemin – Between worlds av Lina Loca Gustafsson. (Foto HDK)

Thilda Olsson, verket heter Lindveden. (Foto HDK)

Med kropp och själ – Clara Fina Frisk. I helgen alltså, gå och se Textilepidemin, med studenter från textilprogrammet på HDK. På Konstepidemin i Göteborg. (Foto HDK)

The post Textilepidemin visar samtida textilkonst – passa på! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Outforskat vatten, utställning med Katarina Evans på HV Galleri just nu. Skynda kolla! (Foto Katarina Evans)

Jag har inte haft möjligheten men vill ändå slå ett slag för detta magiska, jag träffade Katarina på Formex förra året då hon berättade om denna broderade karta i tyllets och stygnens tecken som hon då hade påbörjat. Hon skriver själv att det är en upptäcksresa med nål och tråd i materialet tyll. Temat för utställningen är hav och vatten, och vad som finns där under ytan…

Det är broderier stora och små. Det största i form av en världskarta, det minsta frimärkesstort. Broderier som utforskar yta, struktur, lager-på-lager och de för tyll – och spetssömmar karakteristiska genombrutna ytorna som skapar ljus och skuggeffekter. Broderier där avigsidan är lika mycket del av arbetet som framsidan.

Tyllbroderiet gör en världsomsegling i den pågående utställingen av Katarina Evans. Små och stora broderier av mästarbrodösen tillsammans med studenter på HV och Livstycket. (Foto Katarina Evans)

I utställningen medverkar också studenter på Handarbetets Vänners skola samt deltagare från Livstycket i Tensta. Så skynda skynda, kolla in säger jag!

Outforskat vatten, utställningen visas fram till söndag 11 maj. (Foto Katarina Evans)

The post Outforskat vatten – tyllbroderiets världsomsegling av Katarina Evans appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Med rutin blandat med nyfikenhet för småskaligt och unikt hantverk kör grundarna Mattias Rask och Therese Rask À la London i Göteborg igen, första marknaden drog de igång 2010 så detta har verkligen blivit en etablerad plats för handgjort skapande.

Platsen är Auktionsverket Kulturarena och man är alltså igång redan i helgen. 80 etablerade och nya designers och konsthantverkare fyller salarna med unika objekt och handgjorda föremål.

Roligt objekt av Marie Chanteur på À la London i helgen. (Foto @ilikemakingstufff www.ilikemakingstufff.com)

Dessutom är det ju mycket troligt att dem som gjort dina favoritobjekt också står och säljer dem, passa på att prata med personerna bakom produkterna helt enkelt, det brukar vara mycket roligt.

Sointu Johanssons har med sig keramik, prints och smycken med inspiration från naturen och dess organiska former. Besök henne och de många övriga utställarna på À la London, öppet lördag och söndag. (Foto @sointujohansson)

Här är ett urval av vad som finns på plats i helgen, material och tekniker brukar variera enormt och dessutom vinnlägger sig arrangörerna åt att hitta nya säljare för varje marknad, så förhoppningsvis hittar du här saker du inte sett förr. Ta dig dit du som kan, garanterat nytänkande, unikt, småskaligt, vettigt och inte minst – kreativt och kul!

Spillmaterial får nytt liv genom Annika Tykesson, hon gör inredningsföremål av det hon tar tillvara på. (Foto @tykendesign www.tykendesign.wordpress.com)

Fina ringar av Malima, kolla in dem i helgen! (Foto @malimajewellery www.malima.se)

Och vill du se alla utställare som kommer att finnas på plats, så hittar du dem här! >>

All information om helgens marknad finns via À la Londons sajt, eller via facebook.

Dude Packaging finns på plats på helgens À la London med sin förpackningsdesign, “låt förpackningen vara en del av presenten” är ett motto. (Foto @dudepackaging dudepackaging.com)

Behöver din hund skydd för regnet? Då är det Elin Pastell du ska prata med – kanske redan i helgen? (Foto @elinpastell www.elinpastell.se) 

I inläggets topp, Aina Pauser Studio. @aniapauserstudio

The post I helgen är det dags – etablerade À la London kör igen! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

För en tid sedan hade jag nöjet att få besöka några av de tolv elever på Handarbetets Vänner som just nu ställer ut i examensutställningen Craftverk. Jag blev inbjuden för att de ville visa upp och berätta om processerna bakom sina arbeten. Då var det ungefär en vecka kvar till utställningens öppning och det var verkligen en bra och intressant förmiddag jag fick tillsammans med studenterna.

Craftverk, Handarbetets vänners examensstudenters utställning, på HV galleri just nu. Här syns verk av Magnus Norpan Eriksson (väven längst bak), matta av Lina Kac och väv samt tunika av Suha Ayal. (Foto Kurbits)

En inblick inte bara i det sista färdigställandet med timmar av sömnad, montering, avslutande fix och färdigställande, jag fick också med mig tankar om vägval, tvivel och funderingar på lösningar – så där som den kreativa processen ju fungerar. “Är det rätt att välja detta material, ska den här tekniken avsluta, borde jag ha valt en annan lösning?” Ni känner säkert igen er i en egen process.  Jag är ödmjuk inför den och de samtal jag fick ta del av, just i det hetsiga kreativa kaos som det ju ska innebära att färdigställa sitt examensarbete.

Julia Kåsjös vävda tyg skymtar till vänster, följt av Sigrid Daregårds ryaväv, Eva Mendels gardiner och Jennie Jakobssons spetssöm. (Foto Kurbits)

Därför var det också så oerhört givande och extra roligt att få se det färdiga resultatet! Craftverk är en mycket bred och väldigt vacker utställning som till fullo har formgivits för att låta de enskilda arbetena komma fram, men som samtidigt ger en närvaro åt varje verk i kombination med övriga. En grupp med massa vilja och en massa uttryck. Studenterna har själva ansvarat för formgivningen av själva utställningen, placeringen av verken och helheten av Craftverk.

Broderiet med applikationer i bildens bakkant är gjort av Nini Maakestad. Julia Kåsjös tyg skymtar också i bakkant. (Foto Kurbits)

Jag fick vid mitt besök höra tankar och bakgrund till en rad av verken, tankar om återinförande av tekniker, sätt att uttrycka sig i stygnen och experiment som legat och lurat. Jag mötte exempelvis Jennie Jakobsson och Sigrid Daregård, som båda utforskar traditionella tekniker med nya resultat – Jennie som ville använda sig av spetssömmen men i större skala har gjort en jacka i ett för tekniken annorlunda material, ullen. Hon har färgat och filtat ullen och format den till mönsterdelar som hon med hjälp av spetssömmens langettstygn fästat ihop.

Drivkraften var att se om det gick att göra något större och bärbart i tekniken, bitar som pusslas ihop till en stor helhet. Det är ett fantastiskt vackert resultat och inte minst, ett intressant sätt att se på ullen och stygnen på nytt.

Spetssömmen som Jennie Jakobsson byggt sitt arbete Margot på, här i processen i färd med att bli en jacka. (Foto Kurbits)

Sigrid Daregård, som följer sina isländska rötter tillbaka till en teknik från vikingatiden,  har inspirerats av en vävteknik som vikingar på Island använde sig av, här med kypert i botten. Hon visade mig hur hon plockade in den ull hon noggrant färgat in och berett i väven, de långa tussarna blir till ryatrådar som fluffar sig oerhört fint.

Sigrid Daregårds färdiga muff och halsduk i den teknik hon hämtat från vikingar på Island. (foto Kurbits)

En muff och en halsduk känns som perfekta användningsområden, då detta är ett material som man gärna vill ha nära kroppen. Sigrid berättade att det för henne handlade om ett inlägg i  diskussionen om äkta päls och fuskpäls. Detta ser hon som en bra mellanväg, då det är ett sätt att bibehålla ullens goda kvaliteter, men utan att behöva använda hela djurets skinn.

Här visar Sigrid Daregård hur hon fäster in den infärgade ullen i väven och därmed skapar den ryaeffekt som tekniken innebär. (Foto Kurbits)

Men Craftverk är förstås mångfacetterad så som det bör vara. Jag fick också berättelser kring stygnen och vad de kan symbolisera, både från Shamiran Adam och Cissi Wiman, där den senare använder stygnen, maskin- och handbroderade på olika material med egna infärgningar som ett sätt att utforska hälsa, tankar och ett inre tillstånd, där uttrycket blir till berättelser men också ett prövande av skapandeprocessen.

Cissi Wimans verk Stitchdancing Through the Days, broderier som porträtterar liv, skapande och tankar på ett nära och berörande vis. (Foto Kurbits)

Cissi Wiman, Stitchdancing Throug the Days. (Foto Kurbits)

Shamiran Adam har i sitt konstsömnadsarbete skapat stora kontraster i sin glamorösa mask, där fjädrar, paljetter och vackra glittrande stygn ger en känsla av flärd, samtidigt som ämnet för masken också står för något helt annat – mäns våld mot kvinnor. Det är tydligt i det slutna ögat som skymtar, samt den tystade munnen och kontrasten blir verkligt träffande.

Shamiran Adams verk som med kraft väcker tanken om mäns våld mot kvinnor. Vackert och skirt, men kraftfullt och mycket uttrycksfullt i sitt utförande. (Foto Kurbits)

Shamiran Adams verk med sitt dubbla ansikte och viktiga fråga om våld. (Foto Kurbits)

Ytterligare ett verk som jag tyckte så mycket om att få bakgrundsinformation om var den väv och den tunika som Suha Ayal skapat. När jag besökte henne var den psuedodamast hon gjort nästan färdig, även om tvivel kring montering och färdigställande fanns. Då saknades färgen och mönstret på det tyg som damen till vänster håller upp, och den har nu tillkommit.

Suha Ayal och hennes verk Talande trådar, här i processtadiet där psuedodamastväven hon skapat inte riktigt blivit färdig ännu. (Foto Kurbits)

Det är ett mycket flerbottnat verk: damerna på damastväven föreställer Handarbetets Vänners ledning i början av 1900-talet, och representerar här institutionen som HV står för idag. Suha menar att det finns både gott och ont i traditioner och att en del historia också mår bra av att brytas. Det sidentyg som hon gjort den böljande tunikan i är skapat med hjälp av skolans personal under våren, där de gemensamt färgat in tyget genom en “häll och dräll-teknik” där alla varit med och styrt färgade kulor som slumpmässigt medskapat detta mönster. Suha har markerat mönstret med stygn och trådar från detta plagg går sinnrikt över till väven på väggen och fortsätter där forma samma mönster på den porträtterade damens tyg. Gammalt möter nytt och tiderna (bör?) förändras.

Det färdiga tyget som binder ihop nu och då. Talande trådar heter alltså verket som Suha Ayal skapat. (Foto Kurbits)

Jag träffade också Lina Kac som precis dagen innan hade tagit ner sin väv och var i färd att knyta mattans frans. Hon var då i någon slags tvivel kring sitt verk, då det å ena sidan handlade om att överraska sig själv, hon hade vävt sin matta med olika tekniker och litat på sin magkänsla,  och å andra sidan landa i att vara nöjd med resultatet. Eftersom hon vävt utan skiss var det själva samarbetet mellan sig själv och materialet hon ville åt, där hon lockas av det fria vävandet, och jag tycker verkligen att resultatet blev slående. Jag gillar särskilt detaljen med den avsedda platsen för ett stolsben.

Lina Kacs matta precis kommen ur vävstolen. I utställningen breder den ut sig stort på golvet, den är gjord i blandade mattekniker och består av ull, silke, lin och jute. (Foto Kurbits)

Experimenterandet och lusten att prova tills ögat och handen hittat rätt formade också Eva Mendels arbete, där hon visade en rad olika prov och mönstring på sina flortunna vävar, innan hon  hittade rätt. Skira drömmar kallar hon sitt arbete, och hon har verkligen givit sig i kast med det riktigt tunna. Strukturer som släpper igenom ljus, men som ändå tar plats i ett rum.

Den färdiga gardinen som Eva Mendel här visar för mig, i utställningen blev de monterade mot svart så kontrasten blir extra tydlig. Ett mycket vackert experimenterande. (Foto Kurbits)

Julia Kåsjö berättade för mig om Gurli och Gurlis syster, personer som hon utifrån en bekants personlighet fått karaktärsdrag och därmed också kläder. Tyget är vävt i dubbelväv, där det blir lika vackra mönster på båda sidorna. Verket heter Gurlis syrra och Gurli och i utställningen är inte bara de riktigt imponerande veporna av de tyg hon vävt, utan också skisser på de plagg som hon skulle vilja sy.

Två vepor med dubbelvävt tyg av Julia Kåsjö, verket heter Gurlis syrra och Gurli. (Foto Kurbits)

Stort tack till de studenter som lät mig ta del av de processer som deras arbeten var inne i när vi sågs, utställningen är kompakt och mycket innehållsrik i alla sina tolv utövande delar. Gemensamt är förstås den höga nivå av hantverkskunskap som HV skola står för, det är verkligen en fröjd att se så skickligt utförda arbeten. Craftverk finns att se endast några dagar till, fram till 1 juni. Mer information om det praktiska med öppettider och sånt finns här. 

Sofia Starborgs miniatyr är magisk att se på, så välgjort och fantasifullt.. Flossa, slätväv, damast, applikation, fritt broderi och guldbroderi har hon använt sig av i sitt verk som heter Miniatyrer av glädje. (Foto Kurbits)

Lea Constans dubbelväv hänger imponerande mot svart. Dess mönstring, bubblor som sticker ut, är iögonfallande. Tekniken är dubbelväv och materialet är ull, silke och syrafärger. (Foto Kurbits)

Nini Maakestads verk heter Snabbmat för långsamma själar och består av broderi, applikation och omvänd applikation i bomull och siden. Vackert i sin mix av uttryck och former. (Foto Kurbits)

Magnus Norpan Eriksson, oerhört vackert sammansatt verk i tuskaft och tretrampsväv, med sashiko och boroteknik. En del av Craftverk också. (Foto Kurbits)

The post Hantverkets kraft tydlig i HV:s examensutställning Craftverk appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Ytterligare ett par veckor finns möjlighet att se denna vackra prakt i Landskrona, på Hemslöjden i Skåne. Det är Eva Davidsson som ställer ut broderier som är inspirerade från Skåne och Mexiko. Utställningen heter Huipil, efter namnet på de kvadratiska blusar som kvinnor från ursprungsbefolkningen i den mexikanska delstaten Oaxaca.

Eva Davidsson har arbetat med de likheter som finns mellan uttrycken i de skånska flamskvävnader och yllebroderier som hon hittat i arkiven i Skåne, och de broderade blusarna från Mexiko.

Färgstarkt, mönstrat, fyrkantigt och vackert – många besläktade drag finns i mexikanska broderade blusar, huipils, och skånska broderier. Eva Davidsson har utforskat släktskapet och visar sina upptäckter i Landskrona just nu. (Foto Hemslöjden i Skåne)

Eva Davidsson berättar mer om sitt med huipilerna i senaste numret av Hemslöjd som kom förra veckan och jag fastnade för hennes så karaktäristiska sätt att ta sig an nya områden, mönster och inte minst tekniker, här var det en resa till Mexiko för några år sedan som gjorde att hon oplanerat kom i kontakt med dessa vävda och broderade färgstarka plaggen, det sa bara klick som hon sa.

Blusarna är fyrkantiga och bärs av ursprungsbefolkningarna i Oaxaca, här broderade av Eva Davidsson med tolkningar från skånska textila traditioner. (Foto Hemslöjden i Skåne)

Utställningen Huipil på Hemslöjden i Skåne just nu, verk av Eva Davidsson. (Foto Hemslöjden i Skåne)

– Den var broderad med turkos och cerise på svart botten, just sådana färger som jag är förtjust i. Mönstret var uppbyggt symmetriskt från mitten på samma sätt som många flamskvävnader och bestod av blommor och fåglar. Jag tänkte, gud det är ju en flamsk!

Ur Hemslöjdens samlingar i Skåne hittade Eva Davidsson inspiration att arbeta vidare med, där likheterna mellan mönstervärldarna är tydliga. (Foto Hemslöjden i Skåne)

“Jag är ju ingen brodös. Jag har knappt broderat alls sedan jag var liten. Men det har varit så himla kul att upptäcka ett nytt medium. (…)  Jag försökte inte göra så där fint, så som de som kan. Det var bara att köra. Den där duktighetsgrejen får man släppa” Säger Eva Davidsson till tidningen Hemslöjd apropå sitt arbete med mexikanska och skånska huipiler. (Foto Hemslöjden i Skåne)

Eva Davidsson beskriver huipilen som en perfekt canvas som man kan fylla med vad som helst. Har du möjlighet att ta dig till Landskrona kan du göra just det, se hur hon fyllt sina med lite vad som helst. Fram till 20 juni finns utställningen på Hemslöjden i Skåne.

Just nu möts mexikanska och skånska traditioner i Landskrona tack vare Eva Davidssons arbete. (Foto Hemslöjden i Skåne)

Utställningen Huipil av Eva Davidsson. (Foto Anna Molander)

The post Huipil: textila likheter mellan skånskt och mexikanskt hantverk appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

För en tid sedan fick jag möjligheten att hälsa på Textilvetenskapen i Uppsala, det ämne som tillhör Konstvetenskapliga institutionen på universitetet men som i sig själv har egna speciella ramar fokuserade på hantverkskunnande, studier av material, redskap och tillverkningssätt. Här är det själva textilen som står i centrum.

Cecilia Aneer som är universitetslektor i textilvetenskap tog emot mig och visade mig runt på plats, det var verkligen spännande att se lokalerna. Varför då tänker du, hur kul kan det vara att se universitetskorridorer?

Cecilia Aneer är lektor i textilvetenskap och visade mig runt i lokalerna på Uppsala Universitet. (Foto Kurbits)

Jomen se, här finns det fortfarande fokus på hantverksprocessen, och det gör att det exempelvis finns vävstolar för utforskande av vävtekniker, samt undervisningssalar med material i fokus – som student får du bland annat prova på att spinna och lära dig mer om broderi. Grundkursen innehåller exempelvis också en åttaveckorsperiod, där uppgiften är att sätta upp en vävstol från grunden.

Gammal mönsterkonstruktionsbok för att få förståelse för hur det gjordes förr. (Foto Kurbits)

Och inte nog med det, det finns även ett arkiv att botanisera i. Samlingar där inriktningen kanske inte så mycket ligger på att bevara för bevarandets skull, utan mer som ett undervisningsmaterial att ställa frågor till för studenterna. Något som jag tyckte var oerhört spännande, här fick man röra och känna, titta på detaljer och prover.
– Det handlar inte så mycket om intakta plagg här, för vår del får gärna textilierna vara lite skadade eller använda, det ger oss bara ytterligare träning i dess utseende, bruk och historia, säger Cecilia.

En peliss från 1820-tal som precis kommit in till arkivets samlingar på textilvetenskapen i Uppsala. (Foto Kurbits)

Samma peliss, med spår av användning genom åren. (Foto Kurbits)

Textilvetenskap kan du läsa som fristående kurser eller som en del i ett program, se mer här.  Och så finns det ju också möjlighet till fördjupning i ett magisterprogram med ytterligare möjlighet till forskning.

Men, vad blir man då? Vad kan man använda ämnet till?
– Många som läst textilvetenskap arbetar med samlingar i olika sammanhang, inom riksantikvarieämbetet eller i museala samlingar exempelvis. Du kan även arbeta som museitjänsteman eller i utbildningssammanhang av olika slag. En hel del går också vidare till konstnärliga utbildningar efter sina studier här, säger Cecilia.

Handvevad skyttelmaskin. (Foto Kurbits)

Textilvetenskapen ger möjlighet till att få förståelse för textil genom historien, olika stilar och att känna igen dem, men också att kunna se på plagg och textila föremål och se de hantverksmässiga spåren – vad har förändrats och vad är original?
-Sist ser jag det också som viktigt att studenterna får med sig språket kring textilierna. Att kunna läsa och beskriva plagg, tekniker och material korrekt och även kunna kommunicera kring hantverksprocessen kring plaggen.

Ämnet står mitt emellan teori och praktik, vilket är något som Cecilia Aneer återkommer till under mitt besök. Det handlar mycket om att både se och göra, för då sätter sig kunskapen i kroppen och i huvudet menar Cecilia.
– Vi som undervisar och jobbar här har alla en praktisk bakgrund, jag är skräddare, här finns också lärare med lång utbildning inom vävning och broderi. Alla har rejält med hantverk med oss men det är inget du behöver ha som student när du kommer till oss.

Provdockor – hållning förr och nu: dockan till höger är från 1960-tal, till vänster docka från 1980. (Foto Kurbits)

Det är däremot inte ovanligt att textilvetenskapliga ämnet föder intresse att fördjupa sig praktiskt, menar Cecilia. Att kunna förstå materialet är det viktigaste, och de frågor du väljer att ställa beror ju på de förkunskaper du har eller de kunskaper du skaffar dig.

Eftersom textilvetenskapen som ämne är relativt litet, här erbjuder man ändå ett antal platser på basnivå varje kursstart (cirka 25-30 elever per A-kurs), samt har även fortsättningskurser och forskning, men en förutsättning för detta är det gränsöverskridande som ämnet behöver ingå i. Detta ser Cecilia dock som en styrka:
– Som student hos oss läser du flera kurser och moment tillsammans med andra ämneskurser, det gör att du exempelvis får konstvetare, arkeologer eller etnologer som kurskamrater och därmed får ta del av deras ingångar i ämnet.

Cecilia Aneer berättar att plaggen i deras samlingar gärna får vara skadade, det hjälper till i undervisningen. (Foto Kurbits)

Även om ämnet i sig är fullt tillräckligt att fördjupa sig i på egen hand menar Cecilia att de genom samarbete över ämnesgränserna vinner mycket i jämförelse och förståelse för sammanhang. Ofta hamnar man som textilvetenskapsstudent senare i yrkeslivet på museer eller i andra antikvariska sammanhang.

Men vad är det som gör ämnet så roligt?
Cecilia skrattar och pratar om passion, nörderi, möjlighet till fördjupning, och inte minst – hur fantastiskt det är med förståelse av material och tekniker.
– Det ligger mycket i upptäckandet för min del, att få nörda ner sig i något och även få förmedla det vidare. Passionen i att få titta på en skicklig hantverkare och förstå hur resultatet kan bli så som det blir. Jag brinner verkligen för mitt ämne och vill inget hellre än att förmedla det till fler.

Cecilias specialområden är dräkt och historiska modedräkter, något hon forskar på men även undervisar i.

Ett vansinnigt vackert livstycke som Cecilia Aneer äger och använder i sin undervisning. (Foto Kurbits)

Vad behövs i framtiden?
Nu har vi fått sällskap av en av textilvetenskapens doktorander, här finns en handfull som forskar i ämnet. Till lunch möter Ingela Wahlberg upp, som är doktorand och lärare i textilvetenskap. Hon och Cecilia säger båda att de gärna vill ha fler kollegor och mer resurser till forskning i framtiden.
– Vi vill hitta större kontaktnät att ingå i, ha möjlighet att skapa större forskningsteam och därmed också få större möjlighet att fördjupa oss i ämnen inom området.

Cecilia Aneer och Ingela Wahlberg, båda knutna till textilvetenskapen i Uppsala, där de forskar på skilda ämnen men har samma passion för ämnet. Tack för en fin dag! (Foto Kurbits)

Både Cecilia och Ingela ser en stor ökning i intresset för området, vilket är roligt. Det behövs menar de:
-Ett ökat specialintresse leder ju till fler fördjupningar inom vårt område och det gynnar ämnet, säger Ingela. Jag är själv ett bra exempel på just specialintresse, säger hon och inte förklarar lite av vad hon arbetar med i sin forskning: vadstenabroderier. Men då inte på broderierna generellt, utan här pratar vi stygn.
– Jag tittar bland annat på stygnens förhållande till bottentyget, alltså hur de är placerade. En favoritteknik är läggsöm från medeltiden fram till idag.

Varför då?
-Det är en snygg, snabb, rationell och effektfull teknik – som vi dessutom använder än idag.

Ingelas specialintresse för hur stygn är broderade från vikingatid till 1680 är alltså något som har en plats inom ämnet. Cecilia och Ingela menar att det är viktigt att just tekniker får ta plats inom textilområdet – där man alltså inte pratar om form eller färg, eller design – utan just hur material och sätt att bearbeta dem eller hur de är konstruerade som får stå i fokus.

Ingela avslutar med att visa mig en rad bilder på hennes pågående forskning. Det är oerhört detaljrikt och mycket spännande, hon förklarar entusiastiskt en bild av ett broderi hon nyligen sett på Vadstena slott:
-Se här! Hur ljuset reflekteras! Materialet silke och stygnens läggning maximerar ljusreflexerna, det är så skickligt gjort och det är uppenbart att det var den effekten brodösen var ute efter. Här är det inte motivet som är intressant, utan effekten av stygnen som helt och hållet gör det.

Provlappar ur textilvetenskapens arkiv. (Foto Kurbits)

Textilvetenskapen handlar alltså om att sätta in textilt material i ett historiskt sammanhang, här ingår materiallära, färgning, redskap, tillverkning, bruk och vård av textilier och dräkter bland annat. Och alltså mycket med fokus på just handgripligt görande ur ett undersökande perspektiv.

Är du intresserad av detta och vill använda dig av textilen inom områden kring utbildning, samlingar och museer i framtiden, ja då är detta ett ämne för dig. Ingela och Cecilia berättar att en sen antagning för hösten kommer att öppna under juli månad – så får du feeling är det bara att söka.

Här finns mer praktisk information.

The post Kurbits besöker: Textilvetenskapen på Uppsala universitet appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Tillbaka i stan och i arbete igen, hurra! Efter en mycket händelserik och bra sommar är det dags för mer arbete, mer planering och mer roliga uppdrag – hej hösten! Men fullt så mycket höst i luften är det ju knappast än – i lördags sken solen varmt över oss i denna roliga gerillaslöjdsaktion exempelvis. Och kolla in detta fantastiska!  En lördag mitt i kulturfestivalens Stockholm samlas plötsligt ett trettiotal kvinnor längs Hornsgatspuckeln, alla med samma uppdrag – att ingå i den kollektiva garngraffitin som skulle upp:

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Frida Arnqvist Engström (@kurbitsmedia) 17 Aug 2019 kl. 9:49 PDT

Så mycket garn vi fick upp mitt i stan, se filmen ovan! Och det eftersom den isländska garnkonstnären Tinna är i Stockholm, för dig som sett Yarn- the movie är hon välbekant, där hon reste runt med sin garngraffiti och pratade med utövare runt om i världen.

Isländska Tinna Þórudóttir Þorvaldar är i stan för att spela in en ny hantverksfilm! (Foto Kurbits)

Hon är i dagarna i Sverige då hon och det isländska produktionsteamet spelar in en uppföljare, som ska handla om handarbetstraditioner i Skandinavien. Tillsammans med Erika och Maria (från Görbart och Gerillaslöjdsfestivalen) har jag varit med och tagit emot dem här i Stockholm. I lördags klädde vi alltså in delar av räcket längs Hornsgatspuckeln med garn, som en del i ett inslag i den kommande filmen.

Många som deltog hade hörsammat efterlysningen i vår eminenta grupp Gerillaslöjdare Unite! Jag kan inte nog betona hur cool den gruppen är, kom och var med oss!

Gemensam samling och sen intog vi staketet längs Hornsgatspuckeln i lördags. Vad många vi blev! (Foto Kurbits)

Tack alla ni som med så kort varsel hörsammade vår efterlysning och under de få dagarna innan själva taggningen hann sticka, virka eller sy ett bidrag! Och tack för att ni var med oss under lördagen och satte upp den med oss, så roligt och bra och fint det blev. Och vilken fin gemenskap framförallt!

Engagemanget väckte uppmärksamhet – många förbipasserande stannade upp och tittade förvånat på kvinnorna som satt längsmed puckeln. Ljuvligt! (Foto Kurbits)

Jag fick rapporter tidigare idag (måndag) om att alla arbeten sitter kvar, gå dit själv och kolla in! Här är ett axplock av bilder från denna mycket roliga och generösa dag.

Här är vi glada och nöjda, jag, Tinna i mitten och Maria till höger. (Foto Maria Yvell)

The post Kolla in helgens gerillaslöjdsaktion – gemensamt gör vi bäst – och mest! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Veckan har verkligen rullat på i rasande fart och inte ett enda ord från mig så som jag tänkte tidigare. Arbetet med Gerillaslöjdsfestivalens gemensamhetsprojekt #fantasintillmakten växer och det är både spännande och engerigivande att se hur den bollen verkligen är i rullning. I veckan har vi också haft vårt första Form&frukostsamtal för säsongen, jag och Stefan Nilsson fick prata vävning med fantastiskt inspirerande Gustaf Helsing i tisdags, verkligen roligt!

Tisdagens fullsatta Form&frukost på nya platsen Sven-Harrys i Stockholm såg ut så här. Jag och Stefan Nilsson i samtal med vävaren Gustaf Helsing. (Foto Sven-Harrys)

Jag hade tänkt att jag skulle skriva en rad eller två om Formex som ju gick av stapeln förra veckan, men jag hann verkligen inte vara där mer än en eftermiddag och hann därför inte se så mycket som jag vanligtvis brukar göra. Men helt lottlösa ska vi väl ändå inte gå ur den här situationen, eller vad säger ni? Jag tänker mig att jag ändå postar de hantverksrelaterade bilder som jag hann ta och så får ni se en glimt av Formex, ni som inte hann dit alls. Bättre än inget menar jag.

Så, goda Kurbitsläsare, det kommer att bli bättring, jag lovar! Och med det önskar jag en riktigt trevlig helg!

Li Edelkoorts entréutställning gillade jag skarpt, hon kallade den Animism och berättade om hur människan och djuren är kärnan i allt levande tillsammans med naturen – och att alla material och former hör ihop – och att vi därför typ ska skärpa oss när det kommer till vanvården av planeten. (Min tolkning, hon uttryckte det eventuellt inte så exakt…) (Foto Kurbits)

Men det var fint att gå runt i de olika materialen, formerna, teknikerna. (Foto Kurbits)

Och så var det så fint ljus när jag var på plats! Animism av Li Edelkoort alltså. (Foto Kurbits)

Jag träffade också Julia Kalthoff, som tillverkar yxor. Hon arbetade för dagen i Täljograms monter, där de uppmanade alla besökare att tälja skedar. (Foto Kurbits)

Täljograms monter, där det var folk hela tiden som jag var på mässan – roligt att intresset för täljning är så stort! (Foto Kurbits)

Felix Wink från Täljogram visar täljgrepp för en besökare. (Foto Kurbits)

Också Per Norén, Spångossen, var på plats i Täljograms monter för att instruera täljintresserade. (Foto Kurbits)

Formex Formidable-nominerade svanar. (foto Kurbits)

Jag träffade också Pernilla Blixt som är mästare i möbelrestaurering. Hon satt i Hantverksrådets och Hemslöjdens monter för att berätta om sitt yrke och sin roll som mästare. Roligt att höra om! (Foto Kurbits)

Det här är ett superspännande examensarbete från Beckmans som jag såg i våras, gjort av Kaori A, hon har experimenterat med agar, en geleliknande substans som extraheras från alger och kan användas till olika saker, uppenbarligen till sådana här blomliknande formationer. Superfint! (Foto Kurbits)

Carl Larsson-gården har tagit fram nytolkningar av Karin Larssons textilier och de produkter som finns på Sundborn, många fina produkter i den kollektionen. (Foto Kurbits)

Tovade krukor i ull från Aveva. (Foto Kurbits)

The post Hantverk, Formex, samtal och görande appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

I helgen öppnade Bokstavligt slöjdat – en utställning med slöjdade ord, bokstäver och budskap på Hemslöjden i Landskrona. Vårens efterlysning från Skånes Hemslöjdsförbund gav över hundra napp, 118 personer skickade in alster där de slöjdat bokstavligt – reglerna var enkla:

Skapa något efter egen design i fri teknik och material som innehåller bokstäver, tecken, rod och meningar.

Broderi av Monica Pålsson, Karlskrona, deltagare i den pågående utställningen Bokstavligt slöjdat, på Hemslöjden i Skåne just nu. (Foto Kalle Forss)

Nu visas de utvalda alstren i utställningen Bokstavligt slöjdat. Det är en rolig uppmaning och en intressant vinkel, då ju det bokstavliga i slöjden förvisso har en lång tradition, i och med täljda altartavlor eller broderade bonader, men kanske också fått ytterligare en dimension i nutida slöjdande med något mer samhällskommenterande tankar, åsikter och just budskap.

Broderi av Kerstin Nettelblad i Bokstavligt slöjdat just nu. (Foto Kalle Forss)

Vi mår bra av att säga vår mening, och idag är det allt vanligare att den meningen så att säga kommer ur händerna.

Sytt nåletui av Adrienne Görgényi, Malmö. Ingår i Bokstavligt slöjdat i Landskrona just nu. (Foto Kalle Forss)

Täljd burk, med Landskrona vattentorn av Rolf Lindström, Lund. (Foto Kalle Forss)

Nu finns bidragen hängda och invigda för den som vill besöka Landskrona. Fram till 19 oktober är allt på plats. Men den som är nyfiken (jag! jag!) kan hålla utkik på Hemslöjden i Skånes sajt, där ett digitalt utställningsrum inom kort kommer att öppnas upp, där alla alster kommer att visas upp.

Stickad kofta av Helga Gunnarsson, Stockholm. Finns att se i utställningen Bokstavligt slöjdat fram till 19 oktober. (Foto Kalle Forss)

Kerstin Nettelblad har också gjort denna finfina nåldyna till utställningen Bokstavligt slöjdat. (Foto Kalle Forss)

Bilden i inläggets topp förställer en täljd sked av Sebastian Ungh, Malmö.

The post I helgen invigdes Bokstavligt slöjdat! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det är riktigt roligt att vi för andra året nu arbetat med Föreningen för Svensk Hemslöjds stipendium Årets förnyare. Jag är ju engagerad i föreningens styrelse sedan ett antal år tillbaka och det är i den rollen som vårt, jag och min styrelsekollega Åsa Kax, arbete sker – att få utlysa, samla in, kontakta och samtala med en rad framtida slöjdare, konsthantverkare och hantverkare är en fröjd.  Även i år fick vi in så många begåvade ansökningar att styrelsen hade en svår uppgift att utse en vinnare.

Jennie Jakobssons vansinnigt vackra jacka i spetssöm och ull, gjord med sån elegans och sådan finess. Skalan och strukturen är hennes egen, tekniken är gammal som gatan. Kombinationen är en vinnare. (Foto Joel Nilsson)

Årets förnyare 2019 heter Jennie Jakobsson, och hon får utmärkelsen för sin fantastiskt spännande arbete med att uppmärksamma spetssömmen. Hon har gjort en jacka i tovad lammull, och använt sig av den speciella och tidskrävande tekniken där man först fäster fast konturer av mönstret i ett bottentyg, i detta fall har Jennie också tovat bitarna i ull först, och sen fäst samman alla bitar med stygn. På så vis bildas mönster och helhet, och bakgrunden sprättas sedan bort.

Det är så oerhört vackert i sin egen konstruktion, men arbetet är också spännande då skalan i tekniken är mycket större, samt också materialet, ullen,  är annat än kanske gängse. Detta är ett arbete jag såg i sin process på HV Skola i våras, där Jennie utexaminerades, se mitt inlägg här -> 

Jackan kallar Jennie för Margot & Margot. (Foto Joel Nilsson)

Vår motivering för att göra Jennie till årets förnyare lyder så här:

Spetssömmens “stygn i luften” blir i Jennie Jakobssons tappning vackra delar i en mycket elegant helhet. Med sin jacka i tovad lammull har hon utforskat och förnyat materialen. Det är ett hantverksskickligt experiment med ull, skala, komposition och stygn. Själv kallar hon det sheep and chic, vi vill kalla det Couture Craft. Med jackan Margot & Margot blir Jennie Jakobsson Årets förnyare 2019.

Läs mer om Jennies tankar om arbetet och utnämningen på föreningens nya blogg, här! 

Jennie Jakobsson är Föreningen för Svensk Hemslöjds stipendiat Årets förnyare 2019. (Foto Joel Nilsson)

Stipendieutdelningen sker i vår butik Svensk Hemslöjd, torsdag 10 oktober, 18.00. Då är Jennie där och pratar med oss om sitt arbete och det finns då också möjlighet att se hennes fantastiska jacka. I stipendiet ingår inte bara 5 000 kronor, även en utställningsplats och ett mentorskap från styrelsen finns med i potten. I och med utdelningen öppnar också utställningen i butiken.

Där ingår även våra två hedersomnämnanden och butikens val. För det är svårt att inte uppmärksamma fler vid ett stipendieförfarande. Föreningen väljer därmed att i år dela ut två hedersomnämnanden, till yxmakare Julia Kalthoff och till täljaren Per Norén.

Julia Kalthoff får ett hedersomnämnande för sin täljyxa. (Foto Julia Kalthoff)

Julia får sitt omnämnande på grund av den möjliggörare hon är:

Som yxmakare är Julia Kalthoff en möjliggörare för samtida slöjdare. Hon arbetar i en hantverkstradition och har fördjupat sig i yxans funktion, resultatet är en nätt och snygg täljyxa som vi anser driver slöjdandet framåt. För detta arbete får hon vårt hedersomnämnande.

Julia är en kraft och en så intressant aktör på slöjdscenen tycker jag, där hon med så mycket ambition skapar sina täljyxor. Jag hade nöjet att träffa henne på Formex i augusti, där hon med pedagogens tålamod och slöjdarens entusiasm visade alla som ville veta mer om hennes hantverk.

En mycket god ambassadör för hantverket är hon, tillika en möjliggörare, Julia Kalthoff som alltså är yxmakare. (Foto Julia Kalthoff)

Och Per Norén, som trogna Kurbitsläsare känner igen från tidigare inlägg här och kanske också från instagram som Spångossen, med sina fantastiska krympburkar och slevar, är uppmärksammad både med ett hedersomnämnande och som butikens val:

Med skickliga händer och poetiskt hjärta fångar Per Norén träets själ i burkar och slevar. Med en vilja att dela med sig och engagerat sprida slöjdandets förträfflighet får Per Norén ett hedersomnämnande. Och för sin talang och förmåga att tälja alster som väcker förundran och habegär blir hans krympburk också Butikens val.

Ja, och detta är förstås den alltigenom fantastiska Per Noréns verk. Med så fint förhållningssätt till slöjden i stort och med handaskicklighet som få när det kommer till dessa krymburkar exempelvis. (Foto Spångossen)

Både Julias och Pers alster ingår också i den utställning som vi visar i samband med stipendieutdelningen. Och de båda medverkar också under kvällen, så kom och var med oss! Vill du läsa mer om Föreningen för Svensk Hemslöjd – och kanske bli medlem? Mer info här! 

The post Årets förnyare 2019 utsedd! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Som jag har längtat! Detta är ett minst sagt välkommet inslag i konsthantverkstillvaron tycker jag. Äntligen dags för Stockholm Craft Week, en satsning och ett sätt att samla det fenomenalt spännande område som konsthantverket står för och erbjuder idag. Våra svenska konsthantverkare röner stort intresse och tillika stor uppmärksamhet internationellt, här hemma är kunskapen och möjligheten att ta del av samtida konsthantverk ofta skralare, vilket är galet.

Verket heter The last party och är gjort av Anna Tedestam. Hon är Artist in Office på Konsthantverkscentrum och går att besöka under Stockholm Craft Week som öppnar på torsdag. Gå och se! (Foto Anna Tedestam)

Det finns förstås ett antal utmärkta gallerier, institutioner och konsthallar som alla sprider och arbetar i konsthantverkets tjänst i landet, men ju fler evenemang som samlar utövare desto bättre. Nu får alltså Stockholmare (och hitresta) chansen att under fyra dagar ta del av massor av samtida konsthantverk under Stockholm Craft Week.

Karol Zarbocks verk finns på G-studion under Stockholm Craft Week. (Foto Karol Zarbock)

Så – rusta dig för roliga dagar, 3-6 oktober är Stockholm fullt av konsthantverk speciellt för dig om är nyfiken! Det digra programmet bjuder på vernissager, seminarier och konstnärssamtal – en rad konstnärer öppnar dessutom upp sina ateljéer, i centrala Stockholm och i Gustavsberg. Här erbjuds en stor bredd på innehåll, tekniker och material, och inte minst konstnärliga uttryck. Bakom Stockholm Craft Week finns Konsthantverkscentrum, Värmdö kommun och Konsthantverkarna och arrangörerna har fått med sig många medverkande gallerier och museer.

På Platina visar Karin Roy Andersson och Hanna Liljenberg smyckekonst under Stockholm Craft Week. Verket på bilden heter Fossil II av Karin Roy Andersson. (Foto Karin Roy Andersson)

Matilda Dominique finns tillsammans med Ida Pettersson Preutz utställda på Fiberspace Gallery, här syns Matildas vävnad. (Foto Matilda Dominique)

Programpunkter och evenemang sker bland annat på G-studion, Fiberspace, Platina, Galleri Glas, Nationalmuseum,  Gustavsbergs Konsthall, LOD, HV Galleri, Almgrens Sidenväveri och på många fler ställen – ja kolla själv;

Här finns de utställningar som öppnar –>

Och här finns de arrangemang som äger rum –>

Anders Ljungberg på G-studion med verket Handled #4. (Foto Håkansson Mannberg)

Anders Jakobsson finns också på plats (utanför Konsthantverkscentrum) under Stockholm Craft Week med sin radikalslöjd. (Foto Adam Forslund)

Så sätt igång och botanisera i programmet och kryssa i favoriter och måsten. Själv går jag igång på ett antal konstnärssamtal, är nyfiken på glasblåseri och radikalslöjdande, men vill också se talangfull väv och figuriner. Hoppas vi ses i vimlet, varmt välkommen på arenan Stockholm Craft Week – med ambitionen att “uppdatera den allmänna bilden av vad konsthantverk är och se till att fältet får den uppmärksamhet som den förtjänar” önskar jag stort lycka till!

På HV Galleri visas bland annat Caroline Bonaldi i en grupputställning. (Foto Sara Lo Serra Nilsson)

The post Dags för Stockholm Craft Week! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

På lördag är det dags för årets Handmade Issues, den seminariedag som arrangeras av Hemslöjden i samband med de stipendier som delas ut. Här diskuteras det handgjorda skapandet ur olika vinklar, årets tema heter Synapser – hjärna, hjärta, hand och handlar om vad som händer i mötet mellan dessa tre. En rad spännande gäster kommer att ledas i samtal av moderatorn Are Norrhava, som är präst och meditationslärare.

Här kommer ämnen som mediation och handarbete och vad det har gemensamt ur ett existentiellt perspektiv att diskuteras, liksom vad som händer i mötet mellan hjärnan, hjärtat och händerna, samt samtal om vem som får ta plats.

“Vi är både starka och ömtåliga varelser. Får vi näring, mening, omsorg och utmaningar kan vi göra medvetna och ansvarsfulla val. Det är då vi kan mötas och samarbeta kring hur vi på bästa sätt ska leva tillsammans på jorden” Det säger Katarina Brietidis som medverkar på Handmade Issues på lördag. (Foto Hemslöjden)

Som samtalspartners och aktörer finns under dagen bland annat Katarina Brieditis, formgivarna bakom Skryta, som skapar lampskärmar av spillmaterial, representanter från projektet ParaCraft/Liv i rörelse och Folk Lab, samt Andreas Nobel.  Hela programmet och info om biljetter finns här. 

Hemslöjden delar också ut ett antal stipendier under denna dag. Årets Barbro Wingstrand-stipendium om 100 000 kronor går till Maria Gullberg, för sitt mångåriga arbete med att utforska och inte minst förnya virkningen, mycket välförtjänt och roligt!

Maria Gullberg får Barbro Wingstrands stora stipendium på 100 000 kronor. (Foto Thomas Harrysson)

Emma Dahlqvist får också ta emot stipendium för att utveckla det näverarbete hon så hängivet experimenterat med under senare år. Hon vill fortsätta undersöka materialets möjligheter och även skala upp tekniken. Det är mycket roligt att följa Emmas arbete.

Emma Dahlqvist får Bo Hammarskölds stipendium. (Foto: Emma Dahlqvist)

Också Felix Wink är en av årets stipendiater, han får ta emot Kerstin Andersson Åhlins stipendium, det enda stipendium som inte går att söka och som instiftades av Kerstin själv när hon gick i pension för ett par år sedan. Priset ska gå till en slöjdare som arbetar i en frugal anda och detta ingår alltså i Felix Winks förhållningssätt till slöjdandet. Läs mer här! 

Felix Wink tar emot Kerstin Andersson Åhlins stipendium för året. (Foto Per Björklund)

Hela listan på stipendiater finns här >>

Men jag vill bara lyfta ytterligare en favorit (även då alla stipendiater är mycket välförtjänta av sina pris! Det är hög nivå och mycket bra val av vinnare i år!) och det är Frida Lindberg som får möjlighet att utforska vad kyrkans textilier har för roll och plats i Svenska kyrkan idag, då hon tar emot årets Märta Gahn-stipendium. Frida är ju till vardags konstnärlig ledare för Alice Lunds Textilier och jag tycker att detta hennes perspektiv känns viktigt och spännande. Grattis Frida!

The post Hjärna hjärta hand i fokus på Hemslöjdens Handmade Issues i år appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Kan ett plagg rädda världen? Den frågar ställer sig de medverkande i den superspännande konstellationen ±Easy Piece Collaboratory – just i detta nu faktiskt. Idag torsdag och fyra dagar framåt sker en festival och utställning fylld med workshops, panelsamtal, diskussioner, musik och bärbar konst. Medverkande är en rad aktörer som bjudits in för att undersöka plagget.

Platsen är Fiberspace Gallery i Stockholm och här kommer det bli oerhört inspirerande och viktig verksamhet de närmsta dagarna. Jag som sitter på ett tåg mot Norrland just nu kommer att missa hela alltet, men hojtar, uppmanar och på alla sätt och vis tipsar ALLA (!!!)  om att ta del av detta fantastiskt spännande som pågår fram till söndag 8 december.

±Easy Piece Collaboratory är ett samarbete mellan Fiberspace, Runa Juhanisdotter och slow creations. Alla miljö- och klimatmedvetna textil- och klädälskare uppmanas att delta – gört! Bara gört, säger jag!

Hela programmet finns att ta del av här, där också öppettider och sånt finns –>

Upprinnelsen till projektet kom sig ur en modefrustration samt en vilja att göra garderoben enkel och hållbar lär jag mig. Det är Runa Juhanisdotter som ligger bakom idén, hon skapade ett open source-mönster, en tröja som alla kan göra. Easy Piece bjuder in alla som vill att justera, sy och göra något eget av basmönstret. “Ett sätt att ta klädkultur i sina egna händer” så som projektet beskrivs. Jag tycker detta är så oerhört spännande och tänker att det är spännande sätt att se på hur vi själva kan vara med och påverka rådande trender och tankar om mode.

En rad medverkande har bjudits in för att skapa egna Easy Pieces, och det är bland annat vad som går att beskåda under festivalen. Liksom en rad andra Easy Piece-tolkningar och hack från kreatörer på flera ställen i världen kan ses i utställningen på Fiberspace – konceptet har funnits sedan 2017.

Läs om progammet och de medverkande här! 

Seså, gå och var med nu! Pågår alltså hela vägen fram till söndag för alla som har möjlighet.

The post Just nu! Easy Piece Collaboratory – kan ett plagg rädda världen? appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.